Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 385. Den stora folkvandringen och det västromerska rikets undergång efter J. G. af Geijerstam m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385. Den stora folkvandringen och det
västromerska rikets undergång.
1.
Yid tiden för Kristi födelse stod det stora romerska
riket på höjden af sin makt. Det omfattade nästan alla
land omkring Medelhafvet, och stora delar af Europa, Asien
och Afrika lydde under dess välde. I väster begränsades
det af Atlantiska oceanen, i norr och nordost af Engelska
kanalen, Ren, Donau och Svarta hafvet, i öster af floden
Eufrat och Arabiska öknen samt i söder af den
nordafrikanska öknen. Yisserligen utvidgades riket än
ytterligare under det första århundradet efter Kristus, men
denna utvidgning i det yttre motsvarades ej af inre styrka.
Sedefördärfvet i det romerska riket var under denna tid
mycket stort. Aktningen för religionen och lagarna hade
försvunnit. Den enskilde romaren sträfvade i allmänhet efter
att komma i besittning af makt, ära och rikedom.
Själfvisk-het och njutningslystnad hade trädt i stället för
fosterlandskärlek. Romarne ville icke längre personligen deltaga i
fosterlandets försvar, utan detta måste allt mer och mer
anförtros åt legotrupper, hvilka oftast bestodo af främlingar,
tillhörande rikets grannfolk. I så hög grad hade romarne
förlorat de egenskaper, som förr utmärkt dem, och genom
hvilka de blifvit ett stort och mäktigt folk.
Af de folk, som bebodde det romerska rikets grannland,
fanns intet, för hvilket romarne hyste en sådan fruktan
som för det germanska. Germanerna skildras af romerska
författare såsom kraftiga och tappra, utmärkta för allvar
och enkla seder. Härigenom voro de mycket olika de
sede-fördärfvade romarne.
Germanerna bodde, då de först kommo i,beröring med
romarne, i landet norr om Donau mellan Ren och Weichsel.
Detta land skall under forntiden hafva varit betäckt af
djupa skogar och stora träsk, hvarför också klimatet var
mera fuktigt och kallt samt jordmånen mera ofruktbar
än nu. Landet var uppfylldt af vilda djur, bland hvilka
älgar, uroxar, björnar och vildsvin i synnerhet voro tal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
