Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 392. Mårten Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådant ofog kunde Luther såsom en trogen själasörjare
icke med lugn åse. Förtörnad öfver Tezels bedrägeri uppslog
Luther den 31 oktober 1517 på slottskyrkan i
Wittenberg 95 satser emot aflatshandeln. Detta blef början till
reformationen. På mindre än två månader hade Luthers
satser spridt sig öfver hela Europa och väckte den största
uppmärksamhet. Luther sj älf tänkte ingalunda bryta med den
katolska kyrkan; han endast fordrade, att missbruken skulle
afskaffas. Men på detta ville icke de katolska andliga gå in.
De instämde Luther till flera möten i afsikt att kunna
vederlägga honom, men, då de icke med Guds ord kunde
öfver-bevisa honom om villfarelse i hans lära, stod han fast vid
hvad han lärt så väl i tal som i skrift.
4.
När ingenting annat syntes hjälpa, lät påfven bannlysa
Luther. Men Luther förskräcktes icke, oaktadt han genom
påfvens bannbref utstöttes från den katolska kyrkan. I
närvaro af lärare och studenter vid högskolan uppbrände
han utanför stadsporten i Wittenberg den påfliga skrifvelsen
tillika med sin munkdräkt. Kort därpå kallades han att
inställa sig för kejsaren och den i Worms samlade
riksdagen. Under förtröstan på Guds mäktiga beskydd reste
Luther dit, fastän hans vänner af omsorg för hans lif och
välfärd afrådde honom. Inför kejsaren och riksdagen
till-spordes nu Luther, om han ville återkalla och fördöma de
skrifter, han utgifvit mot påfven och kyrkan. När det
slutligen begärdes, att han skulle gifva ett kort och bestämdt
svar, sade han: »Så framt jag icke vederlägges och öfvertygas
med vittnesbörd ur den heliga skrift eller med uppenbara,
klara och tydliga skäl och grunder och alltså mitt samvete
varder fånget i Guds ord, så kan och vill jag intet
återkalla, ty att göra något mot samvete är hvarken säkert
eller rådligt. Här står jag och kan icke annat; Gud hjälpe
mig! Amen.»
Mot allas förmodan fick Luther lämna Worms, utan att
någon skada tillfogades honom af hans många och mäktiga
fiender. Men, då han kommit ett stycke på hemvägen, fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
