- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
146

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 47. Ogräset. Av Carl Ewald. Från danskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fröna skulle falla ur för tidigt. »Vad ska det bli av alla
våra barn?»

»Jag får huvudvärk av att tänka på det», sade vallmon.
»Här står jag med många hundra frön i huvudet och har
ingen aning om var jag ska göra av dem.»

»Låt oss be rågen om ett gott råd!» sade kardborren.

Och så frågade de rågen, vad de skulle göra.

»När man har sitt eget på det torra, ska man inte
lägga sig i andras angelägenheter», svarade rågen. »Men
en sak vill jag råda er till: akta er för att kasta ert dumma
frö jn på åkern, ty då ska ni få med mig att göra!»

Det rådet hade nu de vilda blommorna ingen glädje av,
och hela dagen grubblade de över vad de skulle göra. Då
solen gick ned, slöto de sina blad för att sova, men hela
natten drömde de om sina frön, och nästa morgon hade de
funnit på råd.

Vallmon var den första, som vaknade.

Försiktigt öppnade den några små hål överst i huvudet,
så att solen kunde skina rakt in på fröna. Så ropade den på
morgonvinden, som sprang och lekte på ängen.

»Lilla vind», sade den vänligt, »vill du göra mig en
tjänst?»

»Ja, gärna», sade vinden. »Jag har ingenting emot att få
litet att göra.»

»Det är bara en småsak», sade vallmon. »Jag vill be
dig ruska duktigt i min stjälk, så att mina frön flyger långt
ut genom hålen.»

Och ut flögo fröna åt alla håll. Stjälken bröts
visserligen, men det brydde vallmon sig ej om. Ty när man har
sörjt för sina barn, har man egentligen ingenting mer att
göra i världen.

»Farväl!» sade vinden och vilie fara vidare.

»Vänta litet!» sade vallmon. »Lova först, att du inte
talar om för de andra! Ty då kunde de komma på samma
tanke, och då bleve det ont om plats för mina frön.»

»Jag är tyst som graven», svarade vinden och sprang.

»Pst! Pst!» ropade blåklockan. »Har du inte tid att göra
mig en liten, liten tjänst?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free