Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 54. *Julgranen. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag föll så grön, jag föll så ung
för andras fröjd på tuvans ljung,
och därför föll jag gärna.
Se’n blev jag förd till herregård;
där skällde på mig hunden.
En moder tog mig i sin vård,
jag blev med kransar bunden.
Jag kläddes som den unga brud
i silkesband och blomsterskrud,
ty nu var högtidsstunden.
Jag fördes in i julekväll,
när ljusen brunno klara.
Där jublade så glad, så säll
en yster barnaskara.
Jag tänkte på min öde mo,
på trastens sång, på ekorrns bo;
där ville helst jag vara.
Jag glömde allt för andras fröjd,
fast själv jag hade ingen.
Men ock för mig i himmelshöjd
sjöng glada änglaringen,
och på min dunkelgröna gren
föll ett förklarat återsken
av vita kerubsvingen.
Nu står jag glömd och utan vän,
när julens dagar ända.
Till skogen, till min rot igen
kan jag ej återvända.
Jag vissnat i min ungdoms vår,
och intet öga skall en tår
den torra granen sända.
Dock gläds jag, goda barn, att
för dig mitt liv fått giva.
Vad mer, om jag ej fått en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
