Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 69. Gubben och gumman, som gjorde arbetsbyte. Efter Gabriel Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när det går så här för mig, hur skall det då gå för
käring-kraken borta i skogen? Hon hugger väl både armar och ben
av sig. Ja, det gör hon. Ja, visst gör hon det.» Och det var
han så tvärsäker på, att han började gråta litet på förhand.
Men det gick inte an att tänka på något sådant nu. Han
var tvungen att skynda på med göromålen, om han skulle
hinna med dem, ty solen stod högt på himmeln.
Nu skulle gubben koka grönkål, var det sagt,* men vad
skulle han koka den av ? Han såg sig omkring i stugan.
Gummans nya ylletröja hängde på en spik vid dörren, och
det var det enda, som lyste grönt i hela stugan. Månne
det var den hon menade? Ja, visst var det väl det, ty vad
skulle det annars vara för grönt, när han inte kunde bli varse
något annat? Han ned med tröjan och till att hacka den i små
bitar, och dem lade han i grytan, så nu var det nog bra med
den saken. Men han skulle ha vatten till att koka den i,
och det var en lång väg till källan, och så skulle han kärna
smör också, och det led på tiden.
»Bättre brödlös än rådlös», tänkte han, »och om jag
nu tar kärnan på ryggen och skakar henne bra, medan
jag går till källan, har jag nog smör, när jag kommer hem.»
Så gjorde han också. Han tog kärnan på ryggen och byttan
i näven och gav sig i väg. »Det här skulle då aldrig käringen
kunnat hitta på, om hon också levde i hundra år», sade han
och var så belåten och nöjd med sig själv, när han gick utför
backen, och sprätte med benen och svängde med kroppen, så
att kärnan for hit och dit mellan axlarna på honom.
Men i hastigheten hade han glömt att lägga locket på
kärnan. Och när han nu kom fram och fick byttan på
käll-kroken och skulle huka sig ned, stjälpte kärnan över, och all
grädden kom ned i källan. Hur skulle han nu bära sig åt?
Inte kunde han riva sig i huvudet heller för att hitta på råd,
ty det var som att sticka handen i en filbunke. Sådan såg
han ut. Byttan fick han väl upp ändå, men han sprätte så
lagom med benen, när han gick hemåt, ty nu var han riktigt
misslynt och bedrövad.
Bäst som han gick, fick han höra det böla i fähuset,
och då kom han ihåg, att han skulle akta på kon också. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
