Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 76. Zacharias Topelius’ barndom. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinden med alla sina skrubbar och vrår var en utmärkt
lekplats på ruskiga dagar, och när Zache blev litet äldre,
fick han det södra, vindsrummet till sin egen lilla kammare.
Vackrare utsikt, än man hade därifrån, får man leta efter.
Så här beskriver Topelius den själv, sedan han börjat dikta:
»Ett vindsrum där mot söder,
en björk, en rosenhäck, ett smultronland,
en buktig flod, en fors, en bro, en strand
och kyrkans torn mot morgonskyn, som glöder.»
I den stora, trädgården med sina många vackra
blommor och bärbuskar lekte barnen hela den långa
sommardagen, då de inte voro nere bland björkarna vid älvstranden
eller borta vid kvarnen invid bäcken, som rann fram genom
Kuddnäs’ ägor. Och ännu reser sig på det s. k.
lusthusberget den gamla paviljongen med sin gipspapegoja i taket
och sina underliga tavlor från långa tider tillbaka, som
Zache och hans syster kunde sitta och titta så länge på.
Härligt var Kuddnäs på sommaren, men bra och
trevligt var det även på vintern, för då fick man åka skridsko
på älven, bygga den stolta snöfästningen Hjälteborg och
fara på kälken utför den väldiga Himmelsbacken med
»Sockerlandet», som omtalas i Valters äventyr.
Men det allra bästa på Kuddnäs var dock friden och
trevnaden inomhus, och för denna hade man till stor del
att tacka Zaches goda, milda moder. Hon förstod sig så
väl på barnen, tog del i deras glädje och sorg, kunde
berätta så många roliga sagor och hade dessutom många
vackra och lustiga visor och sånger att sjunga för dem.
Som liten var Zache rätt odygdig, och det är icke utån,
att det i den roliga historien om Bullerbasius förekommer
ett och annat från författarens egen barndom. Så hade Zache
en gång för någon odygd blivit instängd i det mörka
skafferiet innanför salen. Efter en stund gläntade mamma på dörren
och frågade: »Är du snäll nu?» — »Nej», svarade gossen,
»inte är jag snäll ännu.» Likadant blev svaret andra
gången modern kom, men då började hon misstänka något och
öppnade dörren. Ja visst! Där satt »Bullerbasius» med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
