- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
289

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 77. Ellidas saltlast. Av Zacharias Topelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ny buss; därpå jämkade han selarna bättre på
häst-ryggen; slutligen öppnade han sin mun och talade och sade:

»Jag tror, att vi vänder om.»

Ja, vad ville man göra. Man vände om.

»Inte för det, att jag ej kunde betala alltsammans, när
jag blir stor», sade pilten med hela barndomens naiva tro
på livet. »Per Mannelin, som vi i skolan kallar Fridolin,
har på en enda termin förtjänat sex riksdaler på knäck.
Jag kan göra sprättbågar så goda som någon ann, med
skivor av halvtorr en, och säljer jag dem, får jag
tjugu-fyra skilling stycket.»

Anders svarade ingenting men begynte att räkna i
huvudet. Slutligen blev han färdig och sade:

»Tjugutvåtusen sprättbågar, det är mer än ett
dagsverke, det.»

»Dessutom», fortfor den lille, »vet jag en äng, där en
skatt är gömd. Jag har sett drakeiden brinna där om
midsommarnatten. Nej, ser du, Anders, inte för det, att jag ej
kan betala det där, men det är ändå skam att komma hem
utån det man skall ha med sig.»

Så foro de ett gott stycke tillbaka och kommo till
en gård. Där gick Anders in för att fråga, om någon sett
till en grå rock.

»Nej», var svaret, »men det är icke en kvarts timme,
sedan en vandrande gesäll gick vägen här förbi. Han bar
något på armen, som liknade grått vadmal.»

Genast satte man efter gesällen. Det dröjde *ej länge,
innan man hann honom.

»Riktigt, där bär han min rock!»

Misstag. Det var ett bylte med gamla kläder. Likväl
blev gesällen antastad med frågor efter en grå rock.

»En rock?» upprepade han. »Helt nyss såg jag en
käring gå inåt skogsvägen, bärande på armen en grå rock.
Nådiga herrar, förbarma er över en vandrande konstnär,
och giv honom en liten respenning!»

Anders och pilten skyndade efter käringen och fingo
tag på henne vid ett torp i skogen.

»Ser du, där bär hon min rock!»

19—220605. Läseboken. ParaUelluppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free