- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
301

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 79. Zacharias Topelius på Björkudden. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det icke någon skola i landet, där man ej läste Topelius’
sagor och sjöng Topelius’ visor. Och bland den massa
brev skalden fick var en ej ringa del från barn i Finland
och Sverige.

Hur djupt in i den gamle skaldens hjärta den trängde,
all den kärlek, som strömmade honom till mötes, förstå
vi av den vackra hälsning han genom pressen sände ut
till hela Norden : »Jag står i livets sena aftontimmar
överhöljd med blommor, lagrar och vänskap från hela mitt land,
från Sverige, Norge och Danmark. Huru många, många
ha icke arbetat mer än jag i de goda makternas tjänst, och
aldrig har en ljusstråle av allmännare erkännande belyst
deras liv i skuggan!» Och till de små barnen sände han
följande tack i en barntidning: »Jag tackar alla barn i
skolorna och många barn i hemmen, som ihågkommit mig
på min födelsedag. Se, så gammal vår gode Gud låtit mig
bliva, att jag kunde vara er mammas morfar! Och ändå
tycker jag det var som i går, när jag åkte med er, sju
år gammal, i kälkbacken. Jag är så glad, att ni hålla av
mig.»

Dessa voro de sista hälsningar Topelius nedskrev. Kort
efter födelsedagen insjuknade han, men lugn, hoppfull och
tålig som. alltid, ville han ej tro, att han skulle behöva
lämna sitt arbete och gå till sängs. Slutligen måste han dock
göra detta. Och nu följde en det stilla avtynandets tid.
Nog blevo dagarna ibland långa för honom, som så mycket
älskade arbete. Nu orkade han ej göra något, men aldrig
undslapp honom något otåligt ord eller klagan. I en liten
bok nedskrev han några ord var dag. Där heter det:

»13 februari: — Guds lov, på sjukbädd. Långa
söndagen.

14 februari: — Långa måndagen.

15 februari: — Långa tisdagen.

20 februari: — En lång sjukvecka i Guds lov.»

Småningom tilltog tröttheten, och yrseln störde hans
nätter. Men hur trött han än var, ja, till och med under
yrseln, sadé han sitt vänliga tack för den minsta tjänst,
för en dryck vatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free