- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
339

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 85. Storken. Huvudsakligen efter H. C. Andersen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åter röra på vingarna. Nu kommo gossarna nere på gatan
och sjöngo sin visa.

»Stork, stork, storkefar!»

»Ska vi flyga ned och hacka ut ögonen på dem?» sade
ungarna.

»Nej, låt bli det!» sade modern. »Hör bara på mig,
det är mycket viktigare! Ett, tu, tre, nu flyger vi höger om!
Ett, tu, tre, nu vänster om skorstenen! Se, det var bra
gjort! Det sista slaget med vingarna var så vackert och
riktigt, att ni ska få lov att följa med mig till träsket
i morgon. Flera hyggliga storkfamiljer kommer dit med sina
barn. Låt mig nu se, att mina är de snällaste, och att ni
sätter upp huvudet, ty det ser bra ut och ger anseende.»

»Vi måste se till, hur ni bär er åt vid den stora
manövern. Reder ni er illa i den, så stöter generalen näbben i
bröstet på er, och då får ju gossarna rätt, åtminstone på visst
sätt. Låt oss nu se!»

»Ja, det ska du få!» sade ungarna och så gjorde de
sig riktigt besvär. De övade sig varje dag och flögo så
vackert och lätt, att det var en lust och glädje att se
det.

Nu kom hösten, och alla storkarna började samlas för att
flyga bort till de varmare länderna. Det var något till
manöver, det! Över skogar och städer måste de, bara för att se,
huru bra de kunde flyga, ty det var ju en lång resa, som
förestod. Storkungarna gjorde sin sak så väl, att de fingo
»utmärkt bra med groda och orm». Det var det allra högsta
betyget, och grodan och ormen kunde de sedan få äta upp,
och det gjorde de också.

* *

*



Storkarna voro nu i Egyptens land, där solen sken
varmt såsom hos oss på en vacker sommardag. Nilens
vatten hade sjunkit tillbaka. Hela flodbädden vimlade av
grodor, och detta var nu för storkfamiljen den allra skönaste
synen i detta land. Ungarna trodde, att det var en synvilla.
Så makalöst funno de alltsammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free