Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 85. Storken. Huvudsakligen efter H. C. Andersen - 86. Ett skånskt herregods. För Läseboken av Marie Louise Gagner och Per Holmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggde bo och kommo sedan i nytt slagsmål, ty i de heta
länderna äro de nu alla så hetsiga. Men roligt var det och i
synnerhet en stor glädje för de gamla: allting kläder ens
ungar. Yar dag var här solsken, var dag fullt upp att
äta, man behövde endast tänka på att roa sig.
86. Ett skånskt herregods.
I södra Skåne, i en äkta herrgårdsbygd, ligger
Näsby-holms gods, invid järnvägen mellan Malmö och Ystad. Där
skola vi göra ett besök. Vi styra vår färd, icke till själva
Näsbyholm, där ägaren bor, utan till medelpunkten för allt
arbete på godset, Näsbygård. En dryg timme tar det att
från järnvägsstationen vandra dit, och vi ha god tid att se oss
omkring. Marken höjer och sänker sig vågformigt, och
skogsdungar resa sig här och var, särskilt omkring de större
gårdarna. Frodiga ängar och bördiga fält utbreda sig omkring
oss. Men de skogklädda åsarna borta vid horisonten påminna
oss om att vi icke befinna oss på den egentliga Söderslätt utan
i brytningen mellan denna och skogsbältet norr därom.
Alla ägor, som vi se, tillhöra det väldiga godset, vilket
omfattar en hel socken och sträcker sig in i fyra andra.
Vår väg leder över en sidländ ängsmark med frodig
grönska. För omkring 50 år sedan var denna mark
sjöbotten, och ängen kallas ännu i dagligt tal för »Näsbyholms
sjö». Den omfattar inte mindre än 350 hektar, d. v. s. ett
område ungefär lika stort som en mindre herrgård.
För en dryg mansålder sedan uttappades den ganska
grunda sjön, gräs såddes i dyn, och så småningom överdrogs
det hela av en frisk och tät gräsmatta. Men länge dröjde det,
innan man med hästar och vagn vågade sig ut på det
sviktande gröna täcket. Folk i orten berättar, att det till och med
hänt, att hästar och oxar trampat igenom den tunna
gräs-svålen och försvunnit i den bottenlösa dyn. Men det är
kanske bara en gammal sägen. Ännu i dag märker man
emellertid, hur marken på vissa ställen gungar under
hästarnas hovar. Större delen av sjön är uppdelad i s. k. skif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
