Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 133. Att spela pärk. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två och en halv meter lång och trefjärdedels meter bred.
Den utmärkes genom smala stänger eller tåg eller också helt
enkelt genom i marken uppdragna linjer. På omkring tio
meters avstånd från pärkens framände är »stötan», vilken
betecknas med en träpinne, en sten e. d. Lämpligaste
spelplanen är en jämn och fast gräsvall. Pärkbollen är något
större än en knuten manshand och utgöres av ett
ullgarns-nystan, klätt med fårskinn. En god pärkboll skall efter
en någorlunda hög lyra studsa omkring en meter från
marken men icke högre.
Yi antaga, att vi få vara med i ett gottländskt pärklag.
Striden står mellan två partier, vilka omväxlande anfalla
och försvara. Det anfallande partiet, som kallas utemän,
uppställer sig i spridd ordning utanför stötan med de skickligaste
spelarna längst tillbaka. Det försvarande partiet intager
platsen mellan stötan och pärken samt bakom den senare. De
kallas innemän. Yartdera partiet består av 4 till 12 man.
Gränsen mellan utemän och innemän går genom stötan.
Innanför denna gräns få utemännen i regel ej gå.
Spelet börjar med att vårt parti anfaller. En spelare går
fram till stötan och gör därifrån med bollen ett kast in i
pärken. »Fiendens.» skickligaste spelare har tagit plats
strax bakom denna och kallas därför pärkkarl. Han skall
nu med hand eller fot i ett slag driva bollen ut igen, sedan den
tagit studs en gång inne i pärken. Sedan skall den av vårt
parti, som står bäst till, slå tillbaka bollen så långt han
förmår, antingen innan den nått marken, eller sedan den studsat
en gång. På sådant sätt mötes bollen omväxlande av än det
ena laget, än det andra, tills den omsider »missas» av någon
spelare och faller »död». Det är vackert att se dessa övade
gottlänningar, så väl pojkar som äldre män, driva bollen i
höga lyror fram och tillbaka 10, 20, ja, 30 gånger.,
Se, där var det en av det försvarande partiet, som
»dab-bade sig», och bollen föll död mellan pärkens fra,msticka
och stötan. Vårt parti erhöll därigenom en kas, d. v. s.
att gränsen mellan de båda partierna flyttades från stötan
till det ställe, där bollen dog. Detta ställe, kasen, utmärkes
med en liten sten eller sticka. Men ännu bättre kas kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
