Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
- 136. Gotska Sandön. För Läseboken efter Gunnar Andersson, Algot Ruhe och Oscar Vilhelm Wennersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bränningen och ut till kuttern, hämta sakerna och föra
dem i land.
* *
*
Låt oss nu göra en vandring ned till Tärnuddens fyr
i sydost! Fyrbetjäningen här och på Bredsands udde utgör
Sandöns enda befolkning.
Det är så underligt tyst i Sandöns barrskogar.
Sommardagens svaga vind drager sakta, nästan omärkligt genom
skogens toppar, och endast sällan skära en fågels locktoner
genom stillheten. Men ständigt höra vi ett avlägset, dovt
brus, som stiger och faller alltefter vindens styrka, ett
dämpat sorl från dyningarna, som bryta sig mot de flacka
stränderna.
En åyn ligger i vår väg. Mödosamt arbeta vi oss upp
på krönet, men sedan går det i rasande fart ned för
branten. Det egendomliga, välbekanta ljudet från de darrande
asplöven ger oss den första förnimmelsen av lövskog. Under
de högstammiga ekarnas och asparnas bladverk utbreder sig
en liten dunge hasselträd, som vid höstetid giva jättestora
nötter. Därunder frodas ett ormbunkstäcke, halvannan meter
högt och så tätt, att man får formligen pressa sig fram
genom detsamma. Detta är en äkta sydsvensk växtlivsbild, som
bjärt sticker av mot barrskogslandet utanför dynen.
Det lider mot kvällen, och skuggorna falla långa i
skogen. Först en stund efter skymningens inbrott nå vi de
innersta, skogklädda dynerna i söder. Då och då se vi från
deras krön ett klart högrött sken blänka mellan träden. Det
är den första hälsningen från Tärnuddens fyr.
Äntligen stå vi på den yttersta dynens kala sandrygg.
Under och framför oss ligger fyren nere vid stranden. Icke
ett friskt träd finns här, icke en saftig, grönskande fläck,
endast några grågröna tuvor med strandråg. Mellan och
omkring de små prydliga husen, där fyrbetjäningen bor, ligger
den fina flygsanden, som av sommarnattens obestämda, svaga
ljus får en blekt vitgul färg. I bakgrunden utbreder sig
havets stora, lugna yta, som i öster tycks sammansmälta med
den mörka natthimmeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0554.html
