- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
589

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 144. *På Mälaren. Ur »Stadsresan» av August Strindberg - 145. Hos svanorna på Ekolsund. Efter Paul Rosenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kära för uppsvenska män. Nämn Sture och Oxenstierna,
Vasa och Brahe, Banér, behövs ej nämnas de andra.

Tynnelsö, Rävsnäs, Gripsholm med Tidö, Svartsjö och

Kungsör,

tavlor du skymta ser ur svearnas bålda historia.

August Strindberg.

145. Hos svanorna på Ekolsund.

Högt över vik och vassar tumlar sig kärrhöken, kastar sig
som en vipa och seglar som en duva, och hans ljusa
skulder-bräm lyser mot junimorgonens himmel.

Det är liv och lust, ty dagen är ung och frisk och solen
varm, och därinne på strandängen ligger hans hona på rede,
på otillgänglig, gungande grund vid rasslande sus av väldig
fjolårssäv.

Jag står på högsta punkten av det vid vikens ena sida
liggande »Kvarnberget». Mälarviken med sina stränder av
skogklädda kullar och berg och väna dalgångar och med sina
många lummigt gröna öar försvinner i Hjälstavikens vassar
i ett sankt dalparti. Nedanför mig har jag denna Hjälstavik.
Längst borta vid bron, där ångbåten ligger förtöjd, kommer
den som en smal ränna. Framför mig och bortåt höger breder
den ut sig till större vattenytor. Närmare stränderna
grenar den upp sig i ett virrvarr av vattenarmar, vilka omfatta
vassarna. På detta brokiga fält av saftigt grön vass och
sol-lyst vatten ser jag bländande vita fläckar. Det är svanorna.
På de större vattenfälten äro de samlade i grupper. Där och
var mellan vassarna skymtar en vit kropp eller sticker upp en
hals. Jag räknar till ett femtiotal men vet, att de flesta icke
synas.

Efter detta försök till överblick går jag i båt med
jägaren.

»Där borta går en svan ur boet», säger min jägare. »Hon
har ungar med sig», tillägger han. Jag ser en vit kropp,
förstulet smyga genom vassen. Den rör sig ganska snabbt, och efter
den kommer en rad av små ängsligt plaskande, mörkgrå dun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free