Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 165. Sandvikens järnverk. För Läseboken av Gösta Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nandet hårt och sprött, så att det ej kan hamras. För att få
smidbart järn smälte man förr om tackjärnet i mindre ugnar
eller s. k.- smälthärdar, i vilka luft inpressades med
blås-maskin. Luftens syre sög då till sig kol ur järnet alldeles
på samma sätt, som när den inandade luften i våra lungor
renar blodet från kol. När järnet efter denna rening
återigen stelnat, lade man det under en stor hammare, som
lyftes med vattenkraft. Här sammanpressades järnet och höggs
sönder i stycken, som efter omvärmning utsmiddes till
stänger. Så hade tackjärnet förvandlats till stångjärn.
Ända till medlet av förra århundradet utgjordes vårt
lands flesta järnbruk endast av sådana stångjärnssmedjor,
och från de större sjöstäderna, i synnerhet Stockholm,
Göteborg och Gävle, utskeppades en stor myckenhet stångjärn
till olika trakter, förnämligast till England. Där arbetades
det vidare till verktyg, redskap och maskiner, som åter
utfördes och såldes till andra folk. Även i Sverige köptes
sådana engelska varor, tillverkade av svenskt järn.
Så småningom fick dock stångjärnshammaren vika för
valsverket, där det varma järnet hastigt kunde mellan
valsarna formas ut till grövre och finare stänger eller till tråd
och plåt.
Emellertid är det vanliga stångjärnet för mjukt att
användas till eggverktyg. För sådant ändamål måste det
på ett eller annat sätt göras hårdare, d. v. s. förvandlas
till stäl. Detta skedde förr på det sättet, att stångjärnet
inpackades i kol och brändes till s. k. brännstål, vilket
sedan sönderslogs i små bitar och omsmältes i deglar till
gjutstål. Genom detta vidlyftiga arbete blev stålet
emellertid en så dyr vara, att det icke kunde användas till
annat än mindre och finare saker.
I mitten av 1850-talet kom den engelske ingenjören
Bessemer på den tanken, att man skulle kunna förvandla
tackjärn omedelbart till stål genom att låta det genomträngas
av en stark luftström, medan’ det ännu var flytande. Vid
de försök, som gjordes i England att sätta denna tanke i
verket, ville det dock icke lyckas att få smidbart och gott
stål. Men 1857 började konsul Göransson att anställa dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
