Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 170. Fäbodliv i Härjedalen. För Läseboken av Eric Modin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behängt med de näpnaste små blekröda klockor, under det att
det mörkgröna lingonriset ståtar med yppiga, rödbleka
blomklasar. Granarnas mörka mantlar äro översållade av gula
barrknippen, och en och annan granspets bär redan små
smultronröda kottar. Furorna ha skjutit tumslånga,
doftande £kott. I liderna gal göken, från grantopparna slår
trädpiplärkan sina muntra drillar, och över den gamla välkända
fäbodvallen kretsa svalorna under glatt kvitter. Solig och blå
välver sig himmeln över det höga, ljusa landskapet. Lätt och
doft-fylld är luften . . .
Där nere i dalarna börjar man längta från de kvava
vinterbostäderna upp till fäbodvallarna i fjället. Och en vacker
dag bär det i väg. Långa tåg av fäbodstintor och kreatur
draga dit upp, till fäbodarna och fjällbetena djupt inne i
skogen, ofta flera mil från byarna. Här uppehålla de sig hela
sommaren och så länge på hösten, som kreaturen kunna hämta
någon föda utomhus.
Stundom ligga flera fäbodar nära varandra på en och
samma vall. De flesta av dem äro grå och tärda av tidens
tand. Endast en och annan splitter ny kråmar sig bland
de övriga och skryter med sin röda färg över ägarens
förmögenhet. Utanför dessa stugor är det vanligen städat och
fint. Fönstren prydas av rena gardiner, och under
fönsterfodren äro instuckna friska lövkvistar och blommor.
Kommer man mitt på dagen till en fäbodvall, händer det, att
nian icke finner någon människa där. Dörrarna äro stängda,
och man skulle kunna tro, att alla stugorna vore obebodda,
om ej åtskilliga tecken vittnade om motsatsen. Blickar man
omkring sig, ser man nämligen här vitskurade träkärl, där
kläder, som äro uthängda till torkning, där åter en katt,
som ligger och solar sig, eller kalvar, som leka inom en
inhägnad.
Fram mot aftonen hör man på avstånd än från ett håll,
än från ett annat ljudet av locklåtar och koskällor, blandat
med hundskall och råman det av kreatur. Närmare och
närmare höres det. Det är gätkullorna eller vallflickorna, som
komma åter från skogen, där de under dagen vallat
boskapen. Käcka och manhaftiga jäntor är det, jäntor i stor-
43 — 220606. Läseboken. Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
