Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt under det Per Bertilsson byggde och inredde sina
små hus i Bydalen, fortsatte han att grubbla och planlägga
angående vägen. Yar gång en ny skara turister vände sig
till honom för att få klövjehästar och vägvisare, tänkte han
på hur nödvändigt det var att få en ordentlig väg. Han
hörde sig för hos föreningar och enskilda, om han kunde räkna på
någon hjälp med ansvaret och betalningsskyldigheten. Men
alla funno företaget för vågsamt. Några personer åtogo sig
att insamla medel genom gåvolistor, men inga större summor
inflöto.
Per Bertilsson gav sig dock inte. Yar gång han nu
vandrade från Hallen till Bydalen eller tvärtom, gick han och
stakade ut, var den nya vägen borde gå fram. Det arbetet
krävde mycken klokhet. Det var många saker, som han
måste taga hänsyn till, och gång på gång flyttade han märkena.
Han måste tänka på var det var lättast att få vägen lagd,
men „han fick heller inte glömma, att den borde gå fram,
där det var som vackrast, så att de vägfarande finge tillfälle
att se allt skönt, som färden kunde bjuda på.
Under dessa förberedelser insåg Per Bertilsson allt
tydligare, vilka oerhörda svårigheter som måste övervinnas. På
somliga ställen måste marken höjas genom att man byggde
vallar, på andra ställen skulle den dragas fram rakt igenom
ett berg. Då måste det sprängas. Överallt fick man röja
undan träd och buskar. På långa sträckor borde den sumpiga
marken torrläggas och pålas, och där vägen skulle löpa fram
utefter stranden av den forsande ån, måste den byggas och
muras upp mellan klippväggarna och åbädden.
Men inga hinder kunde avskräcka Per Bertilsson.
I trakten fanns en bonde, som förstod sig bra på att
bygga vägar. Han var dessutom en smula lagkunnig. Till
honom vände sig Per Bertilsson, och de två undersökte
tillsammans terrängen och uppgjorde de noggrannaste beräkningar.
Sedan indelade de vägsträckan i ett trettiotal olika stycken
eller skiften. Och därefter lyste de ut auktion på arbetet.
Till denna auktion kommo alla bönder från trakten
runtomkring, och nu blev vägbrytningsarbetet utlejt åt den, som
ville åtaga sig det mot den billigaste ersättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
