- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
695

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stor och jämn och trädlös slätt. Hit samlas lapparna var
vinter till slaktmarknad. Deras stora hjordar på 3—5
tusen renar stå uppställda mot skogen, medan en mängd
hundar hålla vakt mot fjällsidan. Säljare och köpare vandra
omkring bland djuren och bestämma, vilka som skola slaktas.
Mellan sjuttio och åttio renar få sLäppa livet till var dag.
Marknadsplatsen måste flyttas allt högre upp mot fjället, ty
renarna kunna inte förmås att stanna på den plats, där deras
kamrater dödats.

Ju högre vi stiga, desto mer vidgas landskapet för våra
blickar. Yi äro nu uppe på själva fjällvidden.
Märkesstenarna stå blott på några meters avstånd från varandra, så
att vandraren inte ens i dimma behöver frukta att gå vilse.

Efter varje större stigning kasta vi oss ned i ljungen och
det låga riset för att vila. Då upptäcka vi, att marken, som
förefaller alldeles kal, är översållad med växter. Alla äro
de späda och fina och ha en egendomlig doft. Somliga äro
så små, att vi knappt kunna plocka dem. Det lilla obetydliga
dvärgvidet gömmer sig mellan stenarna, en mängd azaleor
med klart röd färg krypa utefter berget, och polörten med
sina vita blommor växer i täta tuvor.

I en djup rämna i fjället påträffa vi en rätt ansenlig
snödriva. Annars har sommarsolen smält snön överallt. Här
och där i skrevorna äro stenarna slippriga och marken våt.
Det är märken efter snöfält, som helt nyligen försvunnit.

Ännu en sista långsluttande avsats — och vi ha nått
toppen. Vi befinna oss nu mer än 1,000 meter över havets yta.
På fjällets yttersta utsprång ligger en trähydda, förankrad
vid järnslåar, som äro insprängda i själva klippan.

Vi se oss omkring, och ofrivilligt tränger ett rop av
beundran över våra läppar. Vilken vittfamnandé utsikt! Åt
tre håll, norr, väster och söder, se vi idel fjäll. Topp vid
topp höjer sig mot skyn. De närmaste se mörka och tunga
ut. Längre bort skifta de i en ljusare, blå färgton. Här och
var glänsa snöfälten å deras spetsar och i klyftorna i
strålande vitt. I nordväst lyfter sig Åreskutans översta
klippfäste ur en slöja av blåvit dimma. Runt däromkring sy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free