- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
722

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 180. *Indalsälven. Av Anders Österling - 181. Skogens fiender. För Läseboken av Per Holmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den, som lyhörd
på älven färdas,
skall kanske stundtals
en klagan höra:
än tåligt sorgsen,
än bittert harmsen,
den fyller varje
benäget öra.

Då höres älven,
den svenska älven,
beklaga skogen,
den svenska skogen;

ty dömd att bära
dess lik på ryggen
blir den i döden
sin broder trogen.

Den blåa böljan,
den gula stocken,
de synas följas
i fest och gamman,
men det är bara
ett sista famntag,
en sista sång, som
de sjunga samman.

Anders Österling.

181. Skogens fiender.

Skogen är en av vårt lands största skatter. Den breder
sig som ett gott, varmt täcke över stora delar av landet och
lämnar skydd mot stormar och oväder. Den ger människan
timmer till hus och möbler samt ved till bränsle. Av skogens
träd beredas träkol och papper. Mycket timmer utföres till
främmande länder, och stora penningsummor strömma i stället
in i vårt land.

Men icke blott för människan är skogen av ett oskattbart
värde. I dess djupa, tysta gömslen leva miljoner djur, som
ha skogen till sitt hem. Tyst och trumpen tassar björnen
omkring på myren och letar rätt på hjortron. Älgen skrider
med stolta steg fram genom småskogen, där han har sin
betesmark. I buskar och snår gömma sig haren och ripan undan
den listiga rävens nos och undan hökens och örnens spanande
blickar. Och där uppe i trädens kronor, högt över markens
många faror och försåt, lever ekorren sitt muntra liv. Men
med smidiga språng jagar mården honom från träd till träd,
nedför stam och uppför stam, och den jakten slutar ofta med
den svagares undergång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free