- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
725

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 181. Skogens fiender. För Läseboken av Per Holmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har levat där i århundraden och tror, att den alltid skall
kunna härska här. Men en och annan gran har smugit sig ditin
och breder ut sina yviga grenar i en sänka eller vid foten av
en berghäll, där marken är mera fuktig. Och nu börjar den
tysta striden. Tallfröna måste ha sol och luft för att
kunna slå rot. De dö i granens skugga. Men just där finna
granens frön sin lämpliga grobädd. Omkring den vuxna
granen samla sig så småningom en mängd smågranar. Solens
strålar kunna icke genom den täta grönskan tränga ned till
själva marken. Denna blir allt fuktigare, allt mindre
lämplig för tallplantorna. Omsider, kanske efter hundratals år,
har granen erövrat hela heden. Tallen är besegrad.

Men i sällskap med granen komma ofta andra skogens
barn, såsom lingon- och mjölonris, lavar och mossor.
Markens fuktighet tilltager härigenom mer och mer. Och nu är
vitmossan, en av skogens farligaste fiender, i antågande.
Den tränger in i skogen och erövrar bit efter bit, de våtaste
platserna först. Snart ligger den som en tjock,
ogenomtränglig och våt svamp över hela skogsmarken. Trädens frön kunna
sällan nå marken och slå rot. De fåtaliga späda plantorna
förkvävas. Vitmossan uppsuger och kvarhåller otroliga
massor av vatten. Hela skogen får efter någon tid ett sjukligt
och lidande utseende. De mindre träden upphöra att växa
och stå där slutligen med nakna och torra grenar. Skogen har
försumpats. Yi kunna knappast tro, att samma mark en gång
burit den stolta furuskogen. Granen, som utträngde tallen,
liar nu själv fått sin baneman.

* *

Men ännu är icke sagan slut.

Sommaren är het och torr. I fjärran synes en tät, bred
rök, som med vinden sveper fram över trädens toppar.
Skor/en brinner. Blixten har krossat en jättefura och antänt dess
stam, en jägare eller en vallgosse har varit oförsiktig med
elden i skog och mark.

En skogsbrand i södra Sverige den ovanligt torra
sommaren 1911 skildras av en person, som sett den, sålunda:

»Det var i början av augusti. På lång tid hade ej en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free