Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 202. Sagan om Tors färd till jättarnas värld. Efter Snorre Sturlason - Tors äventyr med Skryme - Tors äventyr i Utgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt in i huvudet. I samma stund vaknar Skryme och
spörjer: »Vad är det? Faller det ollon ned på mitt huvud?
Eller vad är på färde, Tor?» Tor trädde hastigt tillbaka
och svarade, att han nyss hade vaknat, samt att det nu
vore midnatt och således tid att sova än längre.
Då tänkte Tor, att om han finge tillfälle att giva jätten
ännu ett slag, så skulle denne aldrig mer kunna se honom.
Han låg nu och väntade, att Skryme skulle falla i sömn.
— Strax före dagningen märker han, att Skryme somnat.
Han stiger då upp, springer bort till honom, höjer
hammaren med all sin kraft och slår honom på tinningen, så
att den sjunker in ända till skaftet.
Skryme reser sig upp, stryker sig om kinden och säger:
»Månntro det sitter några fåglar i trädet över mig? Det
förekom mig, när jag vaknade, som om mossa av
grenarna hade fallit ned på mitt huvud. Eller är du vaken, Tor ?
Det är nu tid att stiga upp och kläda sig. Nu är det icke
långt igen till den borg, som kallas Utgård. Jag har hört
er viska till varandra därom, att I icke tycken mig vara
liten till växten, men I skolen få se större män, om I
kommen till Utgård. Jag vill giva eder några goda råd:
högmodens icke, ty ingalunda skola Utgårda-Lokes
hovmän tåla .stora ord av sådana småsvenner! Men vänden
ändå hellre om! Det .skulle bekomma er långt bättre. Men
viljen I äntligen fortsätta färden, så hållen åt öster! Min
väg leder norrut till dessa fjäll, som I där sen.»
Därefter tog Skryme matsäcken på ryggen och gick
ifrån dem in i skogen.
Tors äventyr i Utgård.
Tor gick nu vägen framåt tillsammans med sina
följeslagare, och de fortforo att vandra ända till middagen.
Då sågo de en borg på en stor slätt, och den borgen
var så hög, att de måste böja nacken bakåt ryggen, innan
de kunde se dess tinnar. De gingo fram till borgen. På
borgporten var en grind, men den var stängd, och Tor
förmådde ej öppna den. För att äntligen komma in i borgen
kröpo de då mellan grindspjälarna och kommo så in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
