- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
811

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 202. Sagan om Tors färd till jättarnas värld. Efter Snorre Sturlason - Tors äventyr i Utgård - Tor lämnar Utgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så, att ju mera Tor ansträngde sig, ju fastare stod hon.
Slutligen började gumman bruka knep. Strax började Tor
vackla, och länge dröjde det ej, innan han föll på sitt ena
knä. Utgårda-Loke gick då fram, bad dem sluta upp med
brottningen och sade, att knappast skulle Tor våga
utmana flera vid hans hov till brottning.

Det led nu ock mot natten. Utgårda-Loke anvisade Tor
och hans stallbröder härbärge. De stannade där natten
över.

Tor lämnar Utgård.

Så snart det dagades följande morgon, stod Tor upp
med sina följeslagare, klädde sig och gjorde sig redo att
genast draga sina färde. Då kom Utgårda-Loke och lät
sätta fram bord. Där saknades ej god förplägning, varken
mat eller dryck.

När de hade ätit, gåvo de sig i väg. Utgårda-Loke följde
dem ut och gick med dem utanför borgen. Vid
skilsmässan sporde han Tor, vad denne hade tyckt om färden,
och om han hade funnit någon mäktigare man än
Utgårda-Loke. Tor svarade, att han ick3 kunde säga annat, än att
vad som förefallit hade länt honom själv till mycksn
vanheder. »Och det vet jag», tilläde han, »att I skolen kalla
mig en oansenlig man, vilket jag illa kan tåla.»

Då sade Utgårda-Loke: »Nu skall jag säga dig sanningen,
sedan du kommit ut ur borgen, dit du aldrig mer skall
komma, om jag lever och får råda. Och tro mig, aldrig
hade du kommit in, om jag förut vetat, att du ägde så stor
kraft. Du hade ju så när fört oss i en stor olycka. Synen
har jag förvänt på dig. När du såg mannen i skogen, var
det jag, som kom eder till mötes. Och då du skulle lösa
upp matsäcken, hade jag bundit den med järnband, så
att du ej kunde öppna den. — Därefter slog du mig
med hammaren tre slag. Det första slaget var svagast,
och dock var det så starkt, att det blivit min ban3, om det
hade träffat. Du såg vid min borg en klippa mad tre djupa
hål. De voro märken efter din hammare. Klippan satte jag
till skydd mot slagen, utan att du kunde se det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free