Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 205. Sagan om Hjalmar den hugstore och Ingeborg. Efter Anders Magnus Strinnholm och Anders Fryxell - 206. Ragnar Lodbroks saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du sätta, dig ned, o-ch så vill jag kväda cn sång, som
du skall föra hem till Sverige.» Därpå kvad Hjalmar:
»Bär nu till kungssal
brynjan och hjälmen,
dem du för alla
där skall visa.
Ilugen lär välvas
hos konungadottern,
när brynjan hon scr
för bröstet huggen.
Drag mig av handen
guldringen röda;
giv den min unga
Ingeborg åter!
Han skall hos henne
hugfästa sorgen,
när hon mig aldrig
mera skall se!»
Så dog Hjalmar den hugstore. Orvar Odd begrov sina
fallna fiender på Samsö och uppkastade minneshögar över
dem. Men Hjalmars lik lade han på skeppet och förde
det till Uppsala. Där gick han in till Ingeborg, som satt
och sömmade en mantel åt Hjalmar. Han framförde
Hjalmars sista hälsning och gav henne ringen. Ingeborg tog
emot den, såg på det kära minnet utan att yttra ett ord
och dignade död ned. De båda älskande fingo vila i
samma gravhög, och än i dag lever sagan om deras trogna
kärlek i folkets minne.
Efter Anders Magnus Strinnholm
och Anders Fryxell.
206. Ragnar Lodbroks saga,
Sigurd Ring hette en mäktig sagokung i Nordanlanden.
Han hade en son, som bar namnet Ragnar. Tidigt blev
denne mäkta stor och stark, så att han redan vid femton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
