Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 209. Sagan om Gunnlög Ormtunga och Skald-Ram - Gunnlögs frieri - Gunnlög i främmande land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å nej, vore du en sådan man som han, så bleve du ej
avvisad», sade Torsten.
»Illa skall det bekomma den bonde, som nekar mig sin
dotter», sade Gunnlög. Men Torsten bad honom spara sina
hotelser. Och så redo de tysta hem tillsammans.
Nästa morgon red Gunnlög till Gilsbacka och bad sin
fader följa med till Borg för att övertala Torsten att giva
honom Helga den fagra till fästekvinna. Illuge red då med
sin son till Borg och blev väl mottagen av Torsten.
Följande dag talade Illuge vid Torsten om sonens frieri.
»Oss emellan skall vänskapen varda slut, om du avslår min
sons begäran», sade Illuge till sist.
Då lovade Torsten, att Helga skulle få bliva Gunnlögs
löfteskvinna men ej hans fästekvinna. Han finge ej lagligt
fästa henne förrän vid sin återkomst från utlandet. Och
om han efter tre vintrar ej infunne sig som en stadgad och
ansedd man, så vore Torsten befriad från sitt löfte.
Härmed fingo Gunnlög och hans fader låta sig nöja.
Illuge red hem, och Gunnlög begav sig till skeppet, som nu
var segelfärdigt.
Gunnlög i främmande land.
Mycken ära vann Gunnlög i främmande länder både som
skald och som kämpe. Andra vintern han var ute kom han
till England. Där styrde då konung Adalråd, en god furste.
Inför honom trädde Gunnlög och hälsade honom väl och
vördsamt. Sedan skalden besvarat konungens fråga, från
vilket land han var, tilläde han: »Och jag har fördenskull
dragit hit, att jag diktat ett kväde om Eder, som jag ville
att I skullen lyssna till.» Konungen sade, att han ville
höra kvädet. Då framförde Gunnar sin dikt med kraftig
och välljudande stämma. Så lyder omkvädet däri:
»//ögt som Aimlens egen
Aerre Englands fruktas:
Adalråd, den ädle,
äras av allt folket.»
Konungen tackade honom för dikten och gav honom i
sångarlön en scbarlakanskappa, smyckad med de yppersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
