Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 210. Gunnar på Lidarände. Efter Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin goda spjutyxa. En av fienderna slungar sitt spjut
mot honom, Gunnar skjuter skölden för — och spjutet
sitter fast i denna. Genast gör han sig ledig från skölden
och sätter den så hårt i marken, att den står fast, och
i detsamma griper han sitt svärd så hastigt, »att ej öga
hinner följa med», och ger mannen ett hugg ovan
handleden, så att handen faller till marken.
Då rusar en annan fiende på honom bakifrån med en
stor yxa i högsta hugg.. Men snabbt som tanken har
Gunnar vänt sig om och slagit sin spjutyxa mot fiendens,
så att denna flugit ur handen på honom och ut i en
förbiflytande å. Och än en gång driver han spjutyxan mot
mannen, ränner den genom honom, lyfter honom upp och
kastar honom på huvudet i leran. Då viner ett spjut
mot Gunnar. Han griper det i luften, slungar det
tillbaka mot den, som kastat vapnet, och det med sådan kraft,
att spjutet far igenom mannen ned i marken.
En ny fiende är redan färdig att rikta ett svärdshugg
mot Gunnars ena ben strax nedom knäet. Men denne tager
ett språng i höjden, och mannen hugger miste. Genast har
Gunnar drivit sin spjutyxa även genom denne fiende.
Då kommer Gunnars trogne broder Kolskägg honom till
hjälp, och de hugga ned de återstående fienderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>