Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 211. Nials saga - 212. Till Miklagård! Efter Anna Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för talla brandstiftarna. På denna förlikning gick dock
ej Kåre in. Han tog blodig hämnd på de flesta av
mord-brännarna men försonades slutligen med Flose.
Kåres namn blev storligen frejdat, och han ansågs ej
hava sin like på hela Island.
212. Till Miklagård!
Oleg hette en av de hövdingar av svensk stam, som
omkring år 900 härskade över Hol,mgård och slavarna i
trakten däromkring. Oleg är det svenska namnet Helge på
ryska. Han samlade en vikingaflotta på 2,000 skepp,
bemannade dem med svenskar och slaver och seglade utför
Dnjepr. Hans mål var den grekiske kejsarens rika
huvudstad, Konstantinopel, som vikingarna för dess väldighets
skull kallade Mildagård, vilket betyder »den stora borgen».
Dess skatter hade länge lockat de rovlystna
nordmännen, och det var icke första gången, som staden var i nöd
för dem. Men därför hade grekerna också rustat sig till
försvar. En rad av krigsskepp spärrade sundet, så att
vikingaflottan ej kunde slippa fram. Då drog Oleg upp
sina skepp på land och förhärjade fruktansvärt den
närmaste trakten omkring staden. Hans män dödade många
greker, plundrade palatsen och brände upp kyrkorna. Men
Oleg var ej nöjd med detta; han ville komma in till själva
Miklagård och betvinga det. Därför fann han på att
sätta skeppen på hjul. När så en frisk vind blåste upp,
lät han hissa seglen, och skeppen gledo hastigt fram
på torra landet.
Då grekerna fingo- se, hur flottan kom emot dem på
land, blevo de högligen förskräckta och skickade
sände-män, som sade till Oleg: »Förstör icke vår stad! Vi
skola giva dig i skatt allt, vad du någonsin kan önska.»
Då befallde Oleg, att skeppen skulle hejdas, och grekerna
kommo ut till vikingarna med livsmedel och vin. Men
Oleg ville icke ta emot något av dessa skänker, ty han
förstod, att alltsamman var förgiftat. När grekerna märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>