Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje avdelningen
- 213. *Vikingen. Av Erik Gustaf Geijer
- 214. Ansgar. Efter Rimbert och Anna Sandström
- Förta färden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock klagar jag ej mina dagars tal:
snabb var men god deras fart.
Det går ej en väg blott till gudarnes sal,
och bättre är hinna den snart.
Med dödssång de ljudande böljor gå;
på dem har jag levat — min grav tskall jag få
uti havet.
*
Så sjunger på ensliga klippans hall
den skeppsbrutne viking bland bränningars svall.
I djupet sjön honom river. —
Och böljorna sjunga åter sin sång,
och vinden växlar sin lekande gång,
men den tappres minne — det bliver.
Erik Gustaf Geijer.
214. Ansgar.
Ansgars trogne följeslagare, Rimbert, vilken blev hans
efterträdare som ärkebiskop, berättar i sin bok »Ansgars
levnad» följande om dennes färder till vårt land.
Första färden.
En dag kommo sändebud från svenskarna till kejsar
Ludvig och berättade för den milde kejsaren: »Det finns
bland vårt folk många’, som önska »antaga den kristna
tron, och vår konung tillåter, att kristna präster
vistas i landet. Måtte kejsaren nu sända oss goda lärare!»
När den fromme kejsaren hörde detta, blev han mycket
glad. Han kallade till sig Ansgar och sporde, om han ville
åtaga sig att fara till Sverige. Ansgar svarade med
frimodig stämma, att han var beredd till allt, vad kejsaren för
Kristi namns skull beslutat ålägga honom.
Därpå fann man genom Guds försyn en följeslagare åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0096.html
