Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 214. Ansgar. Efter Rimbert och Anna Sandström - Ansgars andra besök i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta budskap hade vid biskop Ansgars ankomst
förvirrat allas sinnen. När vår herre biskopen anlänt hit,
frågade han de vänner, som han kände sedan sitt förra
besök, på vilket sätt han skulle kunna underhandla
med konungen om denna sak. Men de avrådde
honom av alla krafter och försäkrade, att han denna
gång alls icke skulle kunna uträtta något. Om han
hade med sig något av värde, borde han fördenskull giva
bort det, så att han åtminstone skulle få komma undan
med livet. Men Ansgar svarade dem: »Icke skall jag här
giva bort något för mitt livs räddning, ty om min Herre
så bestämt, är jag beredd att här för hans namns skull
undergå alla kval och ljuta döden.»
Emellertid ängslades han mycket för hur det skulle gå.
Då fattade han äntligen ett beslut och inbjöd konungen till
sitt härbärge. Här ställde han till sett gästabud för honom,
gav honom skänker och berättade om ändamålet med sin
färd.
Konungen gladdes såväl över hans kärleksfulla välvilja
som över skänkerna och sade sig gärna vilja hjälpa honom.
Men han tilläde: »De präster, som funnos här förut,
fördrevos av folket och icke på konungens befallning.
Därför kan och vågar jag ej tillåta dig förkunna din tro,
innan jag genom lottkastning utforskat gudarnas vilja
och frågat folket om dess åsikt.» Ty sådan är seden hos
svenskarna, att vad som rör hela riket avgöres mera efter
folkets samstämmiga vilja än av konungens makt.
När vår fromme fader således erhållit konungens svar,
tog han all sin tillflykt till Herren, fastade och bad och
ödmjukade sig med ett förkrossat och bedrövat hjärta
inför Gud.
I sådan ångest och betryck såg Ansgar dagen för tinget
nalkas. När han då knäfallande åhörde den heliga mässan,
fick han en himmelsk uppenbarelse. Han fylldes av den
starkaste förtröstan och kände på sig, att allt skulle
lyckas honom efter hans önskan. Därför sade han även
efter mässan åt prästen, som var hans förtrogne, att denne
icke skulle hysa någon fruktan, ty Guds nåd skulle följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
