Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 214. Ansgar. Efter Rimbert och Anna Sandström - Ansgars liv - 215. Erik Segersäll och Styrbjörn Starke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874 eiuk segersäll och styrbjörn starke.
Aldrig upphörde han att ängslas och oroa sig över sina
synder, och han önskade, att han kunde gråta hela sitt
liv över dem. När han blev gammal, tackade han Gud,
att han lättare än förr kunde gråta, när han ville.
När Ansgar var 64 år, blev han angripen av en plågsam
sjukdom, som så försvagade honom, att man förstod, att
döden nalkades. Då försjönk han i djup bedrövelse. Det
var icke för sjukdomens skull, ty den bar han med största
tålamod, utan därför att han alltsedan ungdomen hade
hoppats, att han skulle vinna martyrkronan. Gud själv
hade ju lovat honom det i en syn. »Men», tänkte Ansgar,
»mina synder ha varit för stora. Jag har icke befunnits
värdig denna ära.» Sin djupa sorg omtalade han för en av
sina vänner, som sökte trösta honom och sade: »Herren har
ju icke sagt, att du skall dräpas genom svärd, uppbrännas
med eld eller dränkas i vatten. Han har blott lovat, att du
skall få komma till honom med martyrkronan. Du har
ju lidit så mycket i Herrens tjänst, och denna din
långvariga och svåra sjukdom är ju också ett martyrskap.»
Men Ansgar kunde icke tröstas av vännens ord. Då
tröstade Gud själv sin tjänare. En dag, då han
bevistade mässan och sörjde över samma sak, hörde han en röst,
som förebrådde honom, att han kunde tvivla på Guds
löfte. Rösten sade: »Icke kan en människas synd vara
starkare än Guds kärlek. Var stark i din tro och tvivla
icke, ty Gud skall förlåta dina synder och uppfylla allt,
vad han lovat.» Härav fick han tröst och gick sedan
med glädje döden till mötes.
Efter Anna Sandström.
215. Erik Segersäll och Styrbjörn Starke.
Det gamla vikingasinnet var länge obrutet i Norden.
Mycken berömmelse vann ett förbund av vikingar, som hade
sitt ro vnäste i Jomsborg, en stark borg på ön Wollin vid
Oders mynning. Inom borgen fanns en hamn, som rymde
300 skepp. Över inloppet, som stängdes med stora järnportar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
