Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 216. Torgny lagman. Efter Snorre Sturlason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av 1200-talet författade en mängd ypperliga berättelser om
nordiska konungar, bland annat om Olov Skötkonung. Om
denne furste heter det.
Då Olov Skötkonung rådde över Sverige, var i
Tiunda-land i Uppland en lagman, som hette Torgny. Han var nu
hunnen till hög ålder och hölls för den visaste man i Sverige.
Nu var det så, att Olov Skötkonung råkade i krig med
norske konungen Olov Digre. Därav ledo gränsborna i
Västergötland mycken skada. Då företog sig deras jarl,
Ragnvald Ulvsson, att resa till uppsalakonungens hov och
svearnas stona ting för att söka utverka fred. I sitt sällskap
hade han såsom sändebud från norske konungen dennes
stallare, Björn, med följe.
En dag mot kvällen kom Ragnvald jarl till Torgny
lagmans gård. Där voro stora och präktiga hus, och många män
stodo därute. De undfingo jarlen väl och togo emot hans
hästar och ridtyg. Jarlen gick in i stugan. Där var mycket
folk, och i högsätet satt en gammal man. En så stor karl
hade Björn och hans följeslagare aldrig sett. Hans skägg
var så stort, att det låg i hans sköte och bredde ut sig över
hela bröstet. Han var en ståtlig och vördnadsbjudande man.
Ragnvald jarl gick fram och hälsade Torgny. Denne tog
väl emot jarlen och bjöd honom sitta i högsätet på andra
sidan mitt emot sig.
Det dröjde några dagar, innan jarlen bar fram sitt ärende.
Slutligen bad han Torgny om ett samtal i närvaro endast
av Björn och hans följeslagare. Då tog jarlen till orda och
berättade, att Olov, Norges konung, hade sänt sina män
österut för att göra fred. Han talade länge om huru
olägligt det var för västgötarna, afet ofred rådde mellan dem och
Norge. Han berättade också, att han lovat följa de norska
sändebuden till sveakonungen, men att denne tog saken så
illa, att det ej vore rådligt för någon att komma med den
till honom. »Nu är det så, min fosterfader», tilläde jarlen,
»att jag icke kan hjälpa mig själv i detta mål. Därför har
jag sökt dig, och hoppas jag av dig goda råd och ditt bistånd.»
Då jarlen slutat sitt tal, teg Torgny en stund. Men då
han tog till orda, sade han: »Underliga ären I, som fiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
