- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
883

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 218. Riddarliv - En tornering på Bjälbo. Efter Verner von Heidenstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Dygdiga och välbördiga fruar och jungfrur! Vem kan
svara för,- att han har det rätta antalet anor och inte är en
vanbörding, som fläckar sin motståndare ... att han aldrig
talat illa om en kvinna, aldrig förgripit sig på en värnlös?»

Han gav en meningsfull blick åt Valdemar, som genast
stod upp i sin nya brynjerustning, belagd med klart och
skinande silver.

»De ädla fruarnas och jungfrurnas önskan tror jag mig
redan ha förmärkt», svarade Valdemar. »Jag befaller, att
den obekante skall släppas fram, och själv upptar jag hans
utmaning.»

Folkungarna sträckte fram sina huvud hela bänken
utefter och stirrade på jarlen. Han såg upp från
svärdsknappen, smickrat häpen över en så ovanlig stridslust
hos Valdemar.

»Herr Svantepolk», sade han, »jag tillstädjer, att
konungens befallning blir lydd.»

I nästa ögonblick syntes den okände på sin häst, en bred,
tung hingst med yvigt hår omkring hovarna och nästan
bockaktigt skägg under huvudet. Själv satt ryttaren
också stor och bred i sitt mer ändamålsenliga än prydsamma.
brynjetyg, och stålhuvan med sin plåt för näsan och
munnen dolde ansiktet. Den långsmala, något kupiga skölden
var lika. tröstlöst brungrå som mull. Han höll väntande
hela tiden spjutet riktat mot marken, fast hingsten grinade
och stampade och försökte att resa sig. Men bakom honom
kommo flera brynjeklädda ryttare, först två och två men
sedan i sådant antal, att jarlen bestört utropade: »Vem i
Sveriges land har ett sådant följe!»

En häst med böljande och nästan släpande täcke blev
framledd till Valdemar. Han log hela tiden och skyndade
sig att binda på stålhuvan, som endast hade en kort plåt,
så att det blidfagra ansiktet blev nästan bart. Han kunde
icke gladare och lugnare ha gått in i en vanlig
springlek. Så snart han kom i sadeln, spände han fast den röda
skölden med de kronade danska lejonen.

Åskådarna började glömma sina betänkligheter, så grep
dem den ståtliga synen, och kvinnorna fingo tårar i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free