Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 229. Bilder ur svenska folkets liv mot medeltidens slut. Efter Olavus Magnus - Om ungdomens snöfästningar - Om isfärder mellan råkar - Om kapplöpnnig med hästar på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnyas i samma fästning, kan det hända, att de
besegrade triumfera över de forna segrarna.
Men om några giva sig på flykten och fegt draga sig
ur striden, så stoppar man snö på ryggen på dem mellan
huden och kläderna, ifall man lyckas infånga dem. Så
tillhållas de att en annan gång bättre hålla stånd.
Om isfärder mellan råkar.
I allmänhet börja sjöar och stillastående vatten
tillfrysa i oktober. I början och mitten av vintern är isen så
stark, att den vid en tjocklek av två tum kan bära en
människa. Håller den tre tum, kan den bära en väpnad
ryttare. Med en tjocklek av en och en halv tvärhand bär den
skaror av ryttare eller hela härar. Men ehuru isen kan
se stark och pålitlig ut, händer det, att den ändock
under-gräves av källådror och utdunstningar, vilka underifrån
sjuda upp på många ställen. Därigenom uppstå rämnor
eller råkar.
För att utmärka vintervägarna använda nordborna
enbuskar eller granar, vilka sättas ned i hål, som man
borrat i isen. Om dylika vägmärken ej funnes, skulle en lika
förskräcklig livsfara möta de resande i isens rämnor
som den, vilken på öppna havet hotar obeväpnade
sjöfarande bland grymma sjörövare, eller den, som lurar
i ödemarkerna bland blodtörstiga vilddjur. Genom de
strängaste påbud är det ock förbjudet att flytta eller
bortföra sådana märken utom under krigstider, då sådant sker,
för att ej spejare och förrädare skola vägledas.
Om kapplöpning med hästar på isen.
Fordom var det sed hos de gamla göterna att under
vintersolståndet, då sjöar och träsk överdragits med ett tjockt
ishölje, sammanföra alla de bästa och vackraste hästarna
inom de särskilda landskapen för att med dem anställa
offentliga tävlingar.
Ännu i dag är det brukligt inom de olika landskapen,
att stora människomassor samla sig den 26 december på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
