Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 230. *Havsfrun. Svensk folkvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UAVSFRU-N.
»Och eder vill jag giva min gångare grå,
I låten lilla tärnan för mig utgå.»
»Behållen själv eder gångare grå!
Nog skall min lilla tärna för eder få utgå.»
Och havsfrun, hon trippa’ över höganlofts spån
så alla hennes tärnor undra’ på hennes gång.
Och havsfrun, hon klappar på bolstrarna blå:
»Behagar liten tärna av sängen uppstå?
Här haver du varit i femton runda år,
men aldrig har jag väckt dig av sömnen ändå.
Jag väcker dig ej för sax eller nål
men för en ungersven, som håller på vår gård.
Det håller en ungersven allt uppå vår gård,
till honom skall genast vår lilla tärna gå.»
»Och huru skall jag på gården utgå,
som inte har sett solen på femton år?»
De satte den tärnan på förgyllande stol;
de klädde på h^nne, så hon sken som en sol.
De klädde på henne gullspända skor,
så gullskenet bort efter tiljorna for.
Och alla havsens tärnor, de fläta’ hennes hår,
och havsfruen själv satte gullkronan på.
Och havsfruen sade till systeren sin:
»Vad tyckes dig nu om tärnan min?»
»Och skall jag nu säga, som jag förstår,
så fattas gull på bröst och pärlor i hår.»
Liten Kerstin gångar över höganlofts spång,
och ungersven, han kände hennes stolta gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
