Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 234. »Dalasagan om flyktingens färd.» Efter Anders Fryxell med citat från Hans Key-Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom ett annat sätt än hos en vanlig bonddräng. En
piga såg också en gång en silkeskrage sticka fram under
vadmalströjan på honom, och strax berättade hon detta
för sin husbonde. Denne kallade Gustav avsides, betraktade
och igenkände honom snart, ty de hade ofta varit
tillsamman i Uppsala. Anders Persson mottog visserligen
Gustav väl, men då denne berättade om Stockholms
blodbad och manade honom att vara med om fäderneslandets
räddning, började han draga sig undan. Ja, av fruktan
vågade han icke längre hysa flyktingen * utan rådde
honom att begiva sig längre upp l landet och ofta byta
om vistelseort. Gustav Vasa lämnade då den klenmodige
vännen och begav sig på väg till Ornäs, där hans forne
uppsalavän Arent Persson bodde.
Gustav förtrodde öppenhjärtigt sig och alla sina förslag
åt Arent. Denne sluge man mottog honom väl och låtsade
gilla hans förehavande. Han lovade ock att bidraga
därtill, så mycket han förmådde. Han skulle strax, sade han,
själv resa bort för att utforska grannarnas tänkesätt.
Därefter förde han Gustav upp till ett högt beläget loftrum,
där denne under tiden kunde få vila sig.
Glad över att äntligen ha funnit hjälp och trött efter
sina förra äventyr, lade sig Gustav till ro. Men den
trolöse Arent for till sin granne Måns Nilsson på
Aspe-boda, underrättade denne om allt och bad honom om
hjälp, så skulle de vinna det höga pris, som Kristian
satt på Gustavs huvud. Men Måns avskydde denna
nedrighet, och Arent måste fara hem igen med oförrättat ärende.
Han körde nu förbi sin gård bort till sin svåger, danske
fogden Bengt Brunsson på Säters kungsgård. De samlade
strax tjugu män, med vilka de morgonen därpå drogo till
Ornäs för att gripa Gustav. Men då de kommo upp på
loftet, var han försvunnen och stod ingenstädes att finna.
Han var räddad undan det nedriga förräderiet.
Härmed hade tillgått sålunda. Arent Perssons hustru,
Barbro Stigsdotter, hade fattat stor välvilja för Gustav
Vasa. Då hon såg sin man återkomma från Måns Nilsson
och köra rakt förbi gården till fogden, förstod hon hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
