Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 234. »Dalasagan om flyktingens färd.» Efter Anders Fryxell med citat från Hans Key-Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamt den unge, manlige herrn, om vilkens oskyldiga
lidanden de redan hört så mycket talas.
Med stark och välljudande stämma förtäljde han nu om
den omilde konung Kristians framfärd där nere i
Stockholm: huru han tagit Sveriges rikes råd och ädlingar av
daga, huru han skickat fru Kristina och andra ädla fruar i
fångenskap till Danmark, och huru han ville lägga hela
Sveriges rike under hård träldom och förgöra dess urgamla
frihet. Snart komme nu ordningen till bönderna att bliva
föremål för hans grymhet. De redliga dalamännen kunde
nog minnas, huru utländska fogdar i deras bygd
fordom-dags farit fram, och Jösse Erikssons likar hade de nu
var dag att vänta. Måtte de därför ock draga sig
Engel-brektö dagar till minnes och skynda att åter jaga
förtryckarna ur Sverige! Själv erbjöd han sig att bliva deras
anförare, om de ville stå honom manligen bi.
På detta tal svarade dalkarlarna med gny och
hämndrop, och många, ville strax löpa till vapen. Dock voro
flera ännu tvehågsna. De voro ledsna vid de många
krigstågen, ej heller kände de herr Gustav personligen. De hade
även hört omtalas Kristians vänlighet och frikostighet mot
bönderna och trodde, att hans grymhet gällde endast de
höga. I denna tro stärktes de av danska utskickade, som
förnekade till och med berättelsen om Stockholms blodbad.
Bönderna kunde därför ,icke fatta något beslut. De ville
först rådgöra med sina grannar. De bådo emellertid Gustav
söka sig en säkrare vistelseort.
Detta behövdes också. Priset på hans huvud var fru
fördubblat, och med fördubblad iver sökte spejarna honom
överallt. Han nödgades till och med några dagar ligga
gömd under Morkarlby bro, en fjärdedels mil norr om
Mora kyrka, och detta mitt i stränga vintern. Äntligen
smög han sig därifrån men med nästan förtvivlat hjärta.
Intet hopp om hjälp vare sig för honom eller för det älskade
fosterlandet syntes återstå.
Han beslöt nu att söka sin räddning i främmande land
och gick därför längre uppåt Mora socken och sedan tvärs
över de berg och ödsliga skogar, som skilja öster- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
