Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 235. *Ur Kung Gösta och dalkarlarna. Ur Hyltén-Cavallius och Stephens Svenska folkvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Gösta, han svarade åter på slikt
och sade till dem alltså:
»Vi bedje Gud Fader i himmelrik,
så lärer väl bättre oss gå.»
Strax annat sinn’ i dalkarlarne rann.
De sade till Gösta, sin kung:
»Om du vill bliva vår härhövitsman,
så följer båd’ gammal och ung.
Snöskrävorna och furufnatten1 i träd
rätt pilen råkar uppå;
ja, Kristiern, den bloderacken, ock med
skall ingalund’ bättre nu gå.»
»Helt gärna är jag eder härhövitsman»,
strax svarade konungen då,
»allenast I ären mig trogna var man
inunder min fana blå.»
De dalkarlar svarte med friskaste mod,
som alla de varit en man:
»Vi våga väl alla båd’ liv och blod
mot en så grymmer tyrann.»
Så foro dalkarlar med bågar åstad
allt över den Tuna bro.
Fler .voro dalkarlarne då i rad,
än konung Gösta månd’ tro.
Dalkarlarne hinna till Brunnebäck fram.
Där fingo de jutar i syn.
Strax flera dalpilar i vädret man fann,
än haglet nedfaller av skyn.
Dalkarlarne börja att skjuta alltmer,
de skjuta, alla en man.
Tjockare rykte dalpilar där ner
än sanden på sjögestrand.
Snöriporna och ekorren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
