Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 239. Daljunkerns uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fader, kunde kung Gustav honom icke lida, utan strax han
fick se uppå honom, skulle han springa upp och gripa till
värjan och vilja dräpa honom. Vidare sade han, att kung
Gustav hade förkastat kristelig tro och var vorden en
’Lotther’ och en hedning. Och mycken annan lögn och
skalk-het hade han att säga för dalekarlarne. Han var ock något
däjelig under ansiktet, hade ock en skalkemun till att
tala med: hans ord lågo honom ganska redo. Och när han
talade i någon församling och råkade komma på och nämna
unge herr Sten, som han sin fader kallade, grät han strax
bitterliga — dalekarlarne gräto med. Han bad dem falla på
knä och läsa ’Fader vår för hans faders själ. Han tackade
dalekarlarne, att de hade haft hans fader så kär, och bad,
att de ock ville låta honom, som sonen var, någon gnista
av samma kärlek åtnjuta.
Han talade så för dalekarlarne, att meste parten hade
varit väl till freds, att de hade vågat sitt liv för hans
skull. De skänkte honom mycket gott, så att han började
ståta med beslagna värjor och annat prål.»
Han förlovade sig med en förnäm norsk fröken. Peder
Svart säger:
»Jungfrun skänkte honom en guldkedja och satte den
på hans hals, vilket allt skedde i det fröjdefulla hopp, att
hon skulle bliva drottning i Sverige. Han sade sig vilja
draga till Sverige och taga riket in. Han drog över fjället
och in i Dalarne igen.»
Till slut insågo emellertid bönderna, att daljunkern var
en bedragare, och övergåvo honom. Men de voro fortfarande
trotsiga. Då drog Gustav upp till Dalarne och
sammankallade allmogen till Tuna 1528. Runtomkring
uppställde han sitt krigsfolk med kanoner. Så fingo sig
upprorsmännen en skarp varning. Daljunkerns
medbrottsling-ar dömdes på stället till döden och avrättades. De övriga
lovade att för framtiden vara konungen trogna. Daljunkern
hade undkommit till Tyskland men blev där på konungens
begäran avlivad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
