Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 251. Svenskt allmogeliv på Johan III:s tid. Efter Samuel Kiechel - 252. Hertig Karl räddar sin faders livsverk. För Läseboken av Carl Grimberg med citat från Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid bordet plägar husbonden alltid sitta ovantill och
hans hustru vid sidan.
Kvinnorna äro av naturen sköna, välväxta och vithyllta
och hålla sig i klädedräkten renliga, snygga och ’adeliga\
På skog hava dessa båda landskap ingen brist och fullt
upp med berg och klippor. Om vintern är det fullt med
snö och is, så att man undrar på vad människorna leva av,
då man ser, att allt omkring dem är livlöst.»
Efter Samuel Kiechel.
252. Hertig Karl räddar sin faders livsverk.
Mörkt såg det ut för Sveriges folk, när Johan III
gick ur tiden. Både Johan och hans * broder Erik XIV
hade vanvårdat riket till den grad, att de svenska män
och kvinnor, som varit med på gamle kung Göstas tid,
nu knappt kunde känna igen sitt land. Så fattigt och
förfallet var det. Fogdarna behandlade allmogen, som om
ingen lag och rätt fanns till. Efter eget godtycke
utkrävde de skatter, som de till stor del stoppade i egen ficka.
Och vad hjälpte det att klaga inför domstol ? Den
fattige kunde icke hoppas på rättvisa. All ordning i landet
höll på att upplösas.
Vad hade man att vänta av Sigismund, den nye
konungen? Ett visste man säkert: han var en ivrig katolik, som
ej skulle tveka att bruka vilka medel som helst för att lägga
Sverige under påvens välde. I det katolska Polen, vars
konung han tidigare blivit, levde han nu omgiven av
jesuiter med deras ständiga tal om att »ändamålet helgar
medlen». Enligt deras lära voro hur skamlösa brott som helst
tillåtna, när det gällde att utbreda »den allena
saliggörande kyrkans» makt. Luften var fylld av förfärande rykten
om vad »det djävulspartiet de jesuiter» i lönndom
före-hade. Ännu levde i hemskt minne det fruktansvärda
blodbad, som jesuiterna anstiftat i Frankrike. Det var känt
under namnet »det parisiska blodsbröllopet» men kallades
av katolikerna »det heliga mordet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
