Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 252. Hertig Karl räddar sin faders livsverk. För Läseboken av Carl Grimberg med citat från Carl Snoilsky - 253. Ett ständermöte på hertig Karls tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både unga och gamla, och det var likasom allting blivit
öde och dött uti landet».
Carl Grimberg med citat från Carl Snoilsky.
253. Ett ständermöte på hertig Karls tid.
En berättelse från ständermötet i Stockholm år 1597
visar, hur ienkelt det tillgick vid riksmötena ännu mot
1500-talets slut.
Mötet var sammankallat bland annat för att avgöra,
om hertigen skulle gå över till Finland och tukta
Sigis-munds ståthållare därstädes, den hårde och råe Klas
Fleming, som hotade med att »slå hertigen på huvudet» och lät
sina vilda knekthopar misshandla allmogen. Ständerna
lovade nu att med liv och blod hjälpa hertigen att straffa
Fleming. »Men», heter det i berättelsen om mötet,
»Västgöta-, östgöta- och smålandsadeln och andra junkrar
ville intet samtycka därtill utan begärde uppskov till
klockan 3 samma dag. Och en, benämnd Hans Åkesson Soop,
steg fram till fursten, talte för de andra och sade, att
han intet ville råda hans furstliga Nåde att göra några tåg
hit eller dit i landet.
Då svarade hans furstliga Nåde: ’Drag då du åstad! Och
efter du äst en förfärligt stor och långer karl, får jag
gå och skyla mig bakför dig, ty jag ser väl så gärna
tio pilac uti dig som en uti mig.’ Och allmogen i salen log
däröver och sade: ’Fickst du svar!’
Sedan sade hans furstliga Nåde: ’Menar du, att jag skall
åse mitt fäderneslands fördärv, att den ene efter den
andre så uppsätter sig mot mig ? Eller vad för fullmakt haver
du därpå att förbjuda mig värja riket för förrädare ?’ Han
sade: ’Konungens.’ Hans furstliga Nåde sade: ’Låt mig
se det!’ Då talte han annan strunt. Hans furstliga Nåde
sade: ’Du vet aldrig, vad du bjäbbar, och de andre, som
med dig äro. Gån bort ifrån mig! I haven begärt
uppskov. Låter eder därmed åtnöja!’ Det de ock gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
