Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 253. Ett ständermöte på hertig Karls tid - 254. Gustav II Adolf. Efter Anders Fryxell och Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande dag bådo Hans Åkesson och de andre, att hans
fursteliga Nåde skulle ursäkta dem, att de så dristeligt
svarat hade. De hade icke gjort det uti någon ond mening
utan för hans fursteliga Nådes bästa, att honom icke skulle
vederfaras någon skada eller livsfara på sådana tåg och
resor, i synnerhet till Finland.
Svarade fursten: ’Ja, käre, jag vet, att du äst så svåra
kär åt mig, att jag icke skall dö. Om du hade varit så
god, som du säger, och de andra med dig, så haden I intet
ställt eder, som I nu gjort mot mig. Men om Gud
täckes, ske hans vilja! Icke hänger hela världen på mig
allena/
Allmogen ropade: ’Bevare eders fursteliga Nåde Gud
allsmäktig!’ När adelsmännen det hörde, föllo de till böns
och ville svärja fursten huldskap och trohet.
När fursten hade läst deras böneskrift, sade han: ’Nu
bryr jag mig intet om eder, efter I haven varit så styve
och tväre. Och jag tror eder intet, förty I ären sådana
karlar, som varken hålla ord eller ära, brev eller sigill.
Och I skolen icke heller få bliva hemma. Därföre skolen
I göra eder med mig redo till Finland, när Gud’ vill,
oförtövat och vara mig följaktige, så mycket I veten
det!’
Och menigheten sade, att det var rätt, och bad, att det så
ske måtte.»
254. Gustav 11 Adolf.
Konung Gustav Adolf var en ståtlig och välväxt herre.
Under de sista åren lade han dock alldeles för mycket på
hullet, till och med så, att endast ovanligt starka hästar
förmådde bära honom under en längre ritt. Han var
det oaktat frisk och rörlig. Närsynthet var det enda
kroppsliga lyte, varöver han kunde beklaga sig. . Hans
hållning var ädel och full av behag. Pannan och näsan voro.
högvälvda, ögonen öppna och ljusblå, ansiktet bibehöll
städse ungdomens färger och fyllighet. Håret var kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
