Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 254. Gustav II Adolf. Efter Anders Fryxell och Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uppstruket över pannan. Det var liksom mustascher
och pipskägg guldgult, varför han ofta kallades
»guldkonungen». I hans blick, anletsdrag och hela väsen låg
en sällsynt förening av mildhet samt konungsligt allvar
och majestät.
Enkel och okonstlad i sitt uppträdande var Gustav Adolf.
Han språkade gärna och vänligt icke blott med sin
närmaste omgivning utan även med övriga undersåtar av
alla stånd, med ansedda borgare och bönder. Därunder
tog han noga reda på landets tillstånd och gav själv
uppmuntringar samt nyttiga råd. Särskilt vänlig var han
mot gamla uttjänta soldater. Flera sådana blevo
anställda som drabanter på slottet, och sällan gick konungen
förbi utan att giva dem ett gott ord. Den äldste var
en gråhårsgubbe, som i sin ungdom hade deltagit i den
ryska fejden under Gulstav ,Vasas sista tid. Ofta satt
konungen vid den gamles sida och språkade om forna
dagar och om gamle kung Gösta.
När han efter landstigningen på Tysklands jord trädde
dess protestantiska inbyggare till mötes i sin enkla grå
dräkt, utan blänkande rustning och svajande plymer, hur
olika funno dessa honom ej mot tidens andra furstar och
fältherrar! »En så mild och folklig herre!» sade man. Han
talade vänligt med folket och sade, att han dragit ut från
sitt land ej som fiende utån som vän, för att hjälpa sina
trosförvanter.
Få personer ha varit begåvade med så utmärkta
själs-förmögenheter som Gustav Adolf. Hans förstånd var
skarpt, så att han med lätthet kunde uppfatta och bedöma
de mångfaldiga ärenden, som kommo under hans prövning,
och redan som yngling visade han sig ofta förstå
riks-viktiga frågor bättre än erfarna, grånade statsmän.
»Det var», säger en talare vid hans grav, »som om han
aldrig varit barn utan en konung ända från vaggan.»
Tilllika ägde han förmågan att med klarhet och behag uttala
sina tankar och var genom mildhet i stämma och
åtbörder en nästan större talare än den store farfadern. »Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
