Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 255. Slaget vid Breitenfeld. Efter Anders Fryxell och Zacharias Topelius - 256. Slaget vid Lytzen. Efter Anders Fryxell m. fl. med citat från Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på. slätten, och kulorna spridde fruktan och förstöring i de
täta leden.
Hittills hade österrikarna hållit stånd med orubblig
tapperhet. Men nu, då Tillys egna kanoner började spela
ibland dem och dessutom konungen föll dem i sidan,
för-lorade de modet och upplöste sig i den vildaste flykt.
Förgäves sökte anförarna hejda dem. Pappenheim, som med
spridda lämningar av sin slagna flygel åter kastat sig
in i stridsvimlet, rasade. Tilly var utom sig av harm, av
förtvivlan, då han såg segern ryckas sig ur händerna.
Hans gamla grå skymmel blev skjuten. Han sprang upp
på en ny häst och ville åter föra sina trupper i elden, men
de lydde honom icke mer. Han bad, han bönföll, han hotade,
han grät av harm — men färgäves. Upplöst var all ordning,
borta all lydnad. Den kejserliga hären spridde sig i flykt
över fältet.
Dock ännu återstod ett blodigt efterspel. Fyra
fotregementen av Tillys äldsta kärntrupper hade i god ordning
dragit sig ur striden och ställde sig bröstgänges till
motvärn mot de förföljande svenskarna. Konungen angrep dem
med högra flygeln. Det blev en het dust. Tillys veteraner
slogos som förtvivlade. Ännu döende sökte de att med
svärden genomborra sina överridande fienders hästar. Ingen
pardon begärdes, och ingen gavs. Äntligen räddade det
inbrytande mörkret återstoden av denna tappra trupp, som
drog sig till Leipzig. Slaget var slut och katolikernas
övermakt äntligen bruten.
Efter Anders Fryxell och Zacharias Tojpelius.
256. Slaget vid Lytzen.
Wallenstein, den fruktansvärde, hade brutit in i Sachsen.
Han lät sina vilda skaror förhärja landet för att därigenom
tvinga dess kurfurste att avstå från förbundet med
Gustav Adolf. Denne skyndade då det betryckta landet
till hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
