Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 256. Slaget vid Lytzen. Efter Anders Fryxell m. fl. med citat från Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
person; jag är intet annat än en svag och dödlig
människa.»
Wallenstein trodde emellertid, att Gustav Adolf ännu
var kvar i Sydtyskland. Han hade därför sänt bort sin
förnämste general, Pappenheim, med en del av hären. Hans
övriga trupper lågo förlagda i byarna kring Lytzen, där
han tänkte slå upp ett fast vinterläger. När Gustav Adolf
fick vets detta, utropade han: »Jag tror sannerligen, att
Gud givit fienden i min hand», och han beslöt att genast
angripa de kejserliga.
En av Wallensteins förposter märkte emellertid den 5
november mot aftonen, att en större fientlig styrka var i
antågande. En ryttare sprängde genast åstad för att
anmäla detta for fältherren. Denne ville till en början ej tro
det, men snart blev han övertygad därom, då han fick
höra dånet från de svenska kanonerna och se några av sina
regementen komma flyende. Nu slogs alarm, signalskott
dånade, och bud sändes åt alla håll med befallning, att
trupperna skulle ila till huvudlägret. Även Pappenheim
fick befallning att infinna sig det fortaste han kunde.
Emellertid hade det inbrytande mörkret hejdat
svenskarna. Wallenstein fick tillfälle att under natten samla och
ordna sin här, som han uppställde norr om vägen till
Leipzig. På ömse sidor om denna löpte djupa diken. Under
hela natten arbetade man på att göra dessa djupare och
bredare. Av den uppkastade jorden bildades bröstvärn,
och nere i dikena ställdes de säkraste gevärsskyttarna.
Strax bakom dikena fick artilleriet sin plats. Bakom
artilleriet ordnades fotfolket och rytteriet i stora fyrkanter.
Wallenstein hade själv ordnat härens uppställning vid
skenet av bloss och vakteldar. Då dagsljuset började
skönjas genom dimman, lät han fältprästerna läsa mässan.
Därefter tog han sin plats i mitten av slagordningen. Så
väntade han svenskarnas anfall.
Även den svenska hären tillbringade natten på öppna
fältet. Den var uppställd på två linjer, som voro
ungefär jämnstarka och ordnade på samma sätt. I mitten, som
anfördes av Nils Brahe, stod huvudsakligen fotfolk. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
