Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 256. Slaget vid Lytzen. Efter Anders Fryxell m. fl. med citat från Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den grå dimman började färgas röd, doek icke av den
efterlängtade solen utan av fem eldpelare, som stego upp i
luften från staden Lytzen, som Wallenstein stuckit i brand.
Men ännu var det för dunkelt för att kunna börja striden.
Härarna stodo stilla under tystnad. Blott kanonernas dån
hördes. Omkring klockan tio kändes ett lätt vinddrag.
Dimman började skingra sig, och äntligen kunde härarna
se varandra. Då drog konungen sitt svärd, knäppte
händerna om fästet och bad: »Jesus, Jesus, hjälp mig i dag att
strida till ditt heliga namns ära!» Därefter svängde han
svärdet över huvudet och kommenderade: »Framåt!»
Artilleriet mångdubblade sina skott, och svenska härens
första linje ryckte fram. En mördande eld från artilleriet
och skyttarna i landsvägsdikena mottog den.
»De drabbat samman med dunder och knall
i höstdagens ljusningstimma.
Det smattrar från gravar och dikesvall;
det blixtrar i gulgrå dimma.
Att segra, segra i dagens kamp
är ringaste ryttares tanke
ännu, då han fallande griper i kramp
sitt tag om springarens manke.»
Fotfolket hejdades ett ögonblick. Då hoppade konungen
av hästen, tog själv en pik och gjorde sig färdig att gå
främst i stormen mot gravarna, men han förmåddes av
soldaternas rop och böner att avstå därifrån. Han steg
då åter till häst och red till högra flygeln för att taga
befälet över den.
Nu ryckte mitten av svenska slaglinjen fram med sådan
häftighet, att flera regementen trängde över vägen,
erövrade det fientliga batteriet, kastade tillbaka två av
fiendens stora fyrkanter och höllo på att överväldiga den
tredje, då de angrepos i sidan av fientliga ryttare. Nu
måste de vika, förlorade det tagna batteriet och drevos
tillbaka över landsvägen.
Rytteriet på svenskarnas högra flygel hade svårt att
komma över de djupa dikena. Hästarna ryggade tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
