- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
999

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 256. Slaget vid Lytzen. Efter Anders Fryxell m. fl. med citat från Carl Snoilsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för gevärselden, men ryttarna trängde dock över
landsvägen. Konungen var en av de främsta.

sDär är han, där syns han i sträckt galopp,
se, plymen på hatten nickar!

I kyller hans jättegestalt söks opp
av vänners och fienders blickar.

Sin sviktande flygel han själv för an
och leder i handgemänget.

Han vågar sitt liv som en simpel man,
och skidan är tom i gehänget.»

Då nådde honom underrättelsen om att batteriet var
erövrat av fotfolket. Han blottade sitt huvud -och tackade
Gud. Mitt emot honom stodo kejserliga ryttare, som från
topp till tå voro klädda i mörka harnesk. Konungen pekade
på dem och sade till den finske översten Stålhandske: »Grip
an de där svarta bussarna! De komma att göra oss ont.»
Stålhandske ilade åstad. Konungen åter skyndade till sina
övriga rytteriregementen och uppmanade dem till anfall.
Smålänningarna hade ännu icke kommit över diket.
Konungen red till dem. Just som han kom fram, träffades
deras överste av en fientlig kula och sjönk till marken. Nu
fick Gustav Adolf bud, att hans fotfolk vek tillbaka över
landsvägen. Då satte han sig i spetsen för smålänningarna
för att skynda till dess hjälp.

»’Framåt över graven i segerfärd!

För oss filistéerna flykte!

Framåt med Herrans och Gideons svärd!

I dag våra mödor vi lykte!’

Han bärs som på stormens vingar framåt
i dimman, där salvorna* braka.

Likt hagel det smattrar mot harneskplåt,
och hästarna stryka tillbaka.»

Dimman bredde sig åter över nejden. Än glesnade den,
än blev den så tät, att man knappast kunde se några steg
framför sig. Konungen råkade in bland de fientliga
ryttarna. Flera av hans omgivning föllo, och de andra slöto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free