Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och förde min herr far min fru mor efter till Stettin,
och hon blev lagd i förstaden i ett lusthus till en trädgård.
Och när hon kom dit, begynte hon till att bättras, och
min herr far och alla andra hade ett gott hopp om henne,
att hon väl skulle bliva bättre, och att Gud skulle vara
mig så nådig, arma barn, och låta mig behålla min kära
fru mor.
Och efter min herr far intet längre hade tid till att
bliva hos henne, måste han draga till armén igen. Drog
så min herr far bort och var så glad, att hon skulle bliva
bättre.
Men så behaga’ det nu inte så min Gud, utan när hon
hade legat fjorton dagar i Stettin, som var den 8 augusti,
så kom Gud och tog min saliga fru mor ifrån mig, arma
cch elända barn.
Och hade hon alltid i sin sjukdom bedit, att hon måtte
få leva ännu en tid, så att hon finge föda sina barn upp i
gudsfruktan och alla kristeliga dygder, dock likväl alltid
givande sig tillfreds med Guds vilja.
Då jag ännu inte var mina två år fullt, så voro redan
alla mina goda och glada dagar borta.
Och var jag sedan i Stettin ifrån augusti, när vår mor
dödde, allt intill oktober hos min piga, och gossen hos sin
amma. Och fingo vi mången dag icke en bit mat förrän
sent om aftonen. Och vet Gud, vad de slarva’ uti oss, som
inte de ville hava; och måste vi så låta oss nöja därmed,
ty mor var borta. Därföre foro vi inte mycket väl, utan
hela nätterna fingo vi väl ligga och skrika, efter ingen av
dem ville stiga upp.
Och när det kom dem i sinne, att de blevo onda, så
torde de väl slå oss med ris, så att vi sågo ut som flådda
ekorrar, och sade väl: ’Löp nu och klaga för fru mor, din,
förgiftiga kläpp I’1 Ty min saliga fru mor hade varit
mycket grann2 och rädd om mig.»
Slutligen förbarmade sig barnens farbror, det allmänt
omtyckta riksrådet Klas Horn, över de stackars små och
lät sin maka, fru Ebba, taga hand om dem. Men hon
1 Unge. — a Noggrann, öm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
