Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde det motvilligt, och lilla Agnetas dagbok gömmer
inga glada minnen av fasterns omvårdnad. Den berättar:
»Mitt i oktober kommo vi till henne, och voro vi båda
så utsvälta och illa medfarna, att det var föga liv i oss,
utan vi sågo ut som bara bittra döden. Och tordes då
ingen giva oss så mycket mat, som vi ville äta, utan måste
man mäta åt oss maten, ty vi voro som de uthungrade
stö-varna, som inte veta magehov.»1 Ty de voro rädda, om vi
skulle få äta, som vi hade velat, att vi hade ätit vår död.
Så stod det till med mig. Och till råga på allt lade fru
Ebba oss i en kammar, där alla fönstren voro sönder. Och
när det snöga’, så låg stora snödrivan i kammaren, och
ingenstans fingo vi göra upp eld.
Och efter min lilla bror var så mycket liten och illa
medfaren, orkade han inte att stå ut med den stora kölden
vi voro uti utan må,ste så dö, när han hade varit 14 dagar
hos fru Ebba. Men jag, arma och elända barn, som är
född till mycken sorg och hjärtans vedervärdighet, fick
allena behålla livet efter både min kära fru mor och enda
bror.»
Gustav Horns son, Axel Oxenstiernas dotterson, död av
vanskötsel! Bistra tider!
Men vi låta den lilla Agneta berätta vidare:
»Sedan blev jag hos fru Ebba två år därute och stod
där ut mången sur och hjärtans bitter hård dag och stund.
Ingen dag gick förbi, utan att jag måste få ris
en gång och stundom tre gånger. Och så ofta min
onda och lättfärdiga piga blev ond på mig, så tog hon mig i
min arm och kasta’ mig in till fru Ebba och sade, att jag
gjorde illa.
Men i min stora hjärtans sorg och olycka så unnade Gud
mig min enda, kära farbror, herr Klas Horn, vilken mig så
högt älskade, som om jag hade varit hans eget barn. Ty2
kunde han intet lida, att något skedde mig förnär, medan
han var därhos.8
1 Vad magen tål. — 2 Därför. — 3 Så länge han var tillstädes.
64—221104. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
