Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne - 259. »Den störste av våra okrönta krigshjältar.» För Läseboken av Carl Grimberg med citat från Carl Snoilsky - Johan Banérs barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små barnen, som hon fick följa, tills de blevo vuxna. Då
kallades den hårt prövade kvinnan bort från möda och
sorger.
259. »Den störste av våra okrönta krigshjältar.»
Johan Baners barndom och ungdom.
Bland de rådsherrar, som år 1600 fingo låta sitt
liv på Linköpings torg, voro bröderna Gustav och Sten
Banér. , Då upplöstes ock ett äktenskap, som varat i
aderton lyckliga år, och ensam och övergiven stod Gustav
Baners maka, »den älskliga fru Kerstin Sture», med tio
faderlösa omkring sig. Själv hade hon en gång som barn
uppskakats av budskapet, att hertig Karls äldste broder
låtit mörda hennes oskyldige fader, gamle herr Svante
Sture, och tvenne av hennes bröder. Och nu hade hennes
make fått gå i döden jämte sin broder och hennes systers
man.
Gustav Banér hade dömts förlustig liv, ära och gods. På
nådebröd skulle hans änka få framleva sina återstående
dagar. Hon måste lämna sitt kära, fagra Djursholm, där
barnen växt upp under lyckliga dagar. Det yngsta av
dem var den lille knappt fyraårige Johan.
All denna »hjärtans stora sorg och bedrövelse» var,
såsom en av hennes döttrar berättar, för mycket att bära.
Den förr så duktiga och kraftfulla fru Kerstin blev efter
makens död en svag och klen stackars varelse, som
ingenting mer förmådde uträtta. Ännu efter aderton år vågade
släktingarna aldrig i hennes närvaro tala om händelsen i
Linköping för att ej uppväcka hennes »hjärtans sorg och
ängslan». Tidtals hade hon en fristad hos sin broders
änka på Hörningsholms slott inne i Mörköfjärden.
Här var hon en dag nära att få en ny sorg. Den lille
Johan, som nu var sju år, hade krupit upp i ett öppet
fönster i tredje våningen av slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
