Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 261. Erik Dahlberg. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikets gränser, och den unge Karl XI fick det svåra
värvet att med en förfallen krigsmakt försvara, vad
hans fader med sin tids yppersta krigare vunnit. Men en,
som var densamme i sonens som i faderns tjänst, det var
Erik Dahlberg. Karl XI värderade honom ock som en av
sina bästa medhjälpare, och i slaget vid Lund hade han
honom städse vid sin sida.
Sedan steg Erik Dahlberg från den ena äreposten till
den andra, blev kungligt råd, greve och fältmarskalk. Vid
sjuttio års ålder utsågs han att bekläda en av rikets allra
förnämsta men också mest ansträngande poster. Han blev
nämligen högste styresman över Livland, Sveriges rikaste
provins, och fick så en ställning med rent av
furstligt anseende.
Hälsad av dånande kanonsalvor från murar och slott, höll
Erik Dahlberg sitt intåg i Livlands huvudstad, Riga. Och
de stolta livländska adelsmännen, som härskade över
livegna bönder, infunno sig talrikt på slottet för att
bringa-den svenske bondeättlingen sin hyllning.
Även på denna svåra post visade sig Erik Dahlberg
värdig konungens förtroende. Han var en både god och kraftig
styresman, som särskilt ömmade för de förtryckta i
samhället och arbetade på att skydda landet mot överfall. Han
hade nämligen sina misstankar mot grannfurstarna,
Rysslands tsar och Polens konung, vilken även var kurfurste av
Sachsen. I god tid varnade han svenska regeringen för
»tsar Peters stora appetit», men ingen trodde honom. Han
arbetade rastlöst på Rigas försvar. Men borgarna
skrattade åt honom och undrade, om gubben blivit barn på nytt.
Hur kunde han tro på någon fara mitt i djupaste fred, när
grannfurstarna gåvo heliga försäkringar om sin vänskap!
Gamle Dahlberg visste dock, vad han visste, och arbetade
lugnt vidare utan att bry sig om vad andra tänkte.
Följden var, att när sachsarna en mörk’ vinternatt år 1700
kommo framsmygande för att överrumpla Riga, hördes
plötsligt stadens stormklockor kalla försvarsmanskapet till
vapen, och nattmörkret genomträngdes av det flammande
skenet från hundratals tjärtunnor, som Dahlberg varit för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
