Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 262. Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262. Den blyge ynglingen, som blev
envålds-härskare.
Två år efter det Karl XI blivit fullmyndig konung,
mottog han besök av ett italienskt sändebud. Främlingen
var en begåvad och kunskapsrik man, som sett mycket av
världen och människorna. Det är därför intressant att
läsa, vad han skriver om den tjuguårige fursten.
Italienaren berättar, huru han blev föreställd för
konungen, då denne passerade genom sitt förmak på väg till
änkedrottningen. Konungen gick honom vänligt ett par steg
till mötes och räckte honom handen, vilken sändebudet
kysste, varefter Hans Maj:t skyndsamt drog sig tillbaka.
När konungen på återvägen gick genom förmaket, stodo
italienaren och rikskanslern, Magnus Gabriel De la Gardie,
ännu kvar och samtalade vid ett fönster. Karl styrde då sina
steg mot dem. »Men när han skulle börja tala, överfölls
han av förskräckelse över min närvaro», säger italienaren.
»Jag låtsade därför, som om jag trodde, att han hade något
särskilt att säga De la Gardie, och drog mig alltså undan
med en djup bugning. Greve De la Gardie hade också rått
mig att icke säga något alls till honom. Det är den största
artighet man kan visa honom, ty han slipper då obehaget
att icke veta, vad han skall svara.
Konungen ser ut som en människa, vilken befinner sig
i förlägenhet och är rädd för allting. Det förefaller, som
om han icke vågade se någon i ansiktet, och han rör sig
alldeles som om han gick på glas. Men när han sitter till
häst, synes han vara en helt annan människa, och då ser han
verkligen ut som en konung. Hans uppsyn är då frimodig,
hans skick ledigt, och han är fri från det tvång, som
inomhus vilar över honom. Han fäktar och rider bra och leder
truppernas övningar som en gammal fältherre, men för
övrigt är han okunnig i allting. Alla hans intressen gå
ut på krig och jakt och på skämtsamma upptåg. Därför
tycker han om hästar och hundar och sådana män, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
