- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1039

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 263. Från Gråkappans färder. Efter Børge Janssen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni stannar väl här över natten?»

»Tack, det är fult väder och —»

»Ja, kom in! Ni kan behöva litet varmt och torrt.»

Ryttaren är redan ur sadeln, hästen i stallet, och så
kommer mannen in i den lilla låga förstugan. Den gamle
räcker honom handen och för honom in i vardagsstugan,
där det är varmt och gott, och där en gammal fryntlig
kvinna ger honom plats vid bordet.

»Nu ska Ni isnart få något >att mumsa på, men först
måste Ni ha torrt på Er.»

Och utan att be om tillåtelse börja värden och
värdinnan att ivrigt draga i var sin ridstövel, och vattnet
forsar om dem.

»Bevare oss väl, han är ju alldeles genomvåt», sägér
den fryntliga gumman. »Ja, Gud har inte sparat på vätan»,
säger ryttaren leende, och den gamla fortsätter: »Hör du,
min lille man, du får allt gå efter din rock och din skjorta
och tofflorna med.»

»Hm ja», säger den gamle litet betänksamt, »det är
bara det ledsamma med det, mutter, att jag inte har mer
än en rock.» — »Låt den vara», säger ryttaren, »jag reder
mig nog med min egen.» — »Nej, minsann Ni det gör»,
säger mannen, »men nog är det underligt...»

»Gå nu efter den, far lille!» Isäger kvinnan, och
gubben ger sig av, under det att ryttaren litet undrande
följer honom med ögonen och därefter ser sig om i det låga
rummet med de vitmenade väggarna, som äro remnade
och spruckna litet varstädes.

Men gubben kommer strax tillbaka, och i handen håller
han en något sliten prästrock. Ryttaren nickar förstående,
ser helt mild ut och säger: »Nu förstår jag, varför Ni
tvekade — Ni är en Herrens tjänare.»

»Ja, det är på tjugonde året jag är hans ringa tjänare
här i socknen.»

»Och Ni ansåg kanske, att den där rocken inte borde
nyttjas av någon, som inte vore vigd eller smord i
Herrens Guds namn ?»

Den gamle nickade, och ryttaren tilläde mycket allvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:51:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/34/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free